It's all about me

Jag är så otroligt trött på skolan och alla hundra saker jag har att göra. Den slappa tillvaron jag befann mig i hemma på apu:n försvann som en dröm. Förra måndagen vaknade jag upp från den och välkomnades in i den riktiga världen. Det var ifrån den jag gömt mig i 4 veckor, gömt mig från alla känslor, måsten, krav och människor. De första dagarna i skolan var helt okej, det var skönt att ha någonting att göra och kul att träffa lite folk. Nu tvingar jag mig upp på morgonen och verkligen tvingar mig själv att gå till skolan och göra allt som man ska. Jag tvingar mig till att plugga. Hela tiden måste jag bevisa för mig själv och andra att jag är bra och att jag duger. Jag har otroligt höga krav på mig själv och pushar mig hela tiden på gränsen till vad jag egentligen klarar. Men jag är ingen latmask och jag gillar att göra saker rätt för mig. Jag är jätteglad för att jag har ett jobb och överhuvudtaget möjlighet till att åka utomlands (som jag sparar till), men ibland blir det lite för mycket. Jag tar mig vatten över huvudet men vägrar erkänna det och fortsätter i mitt rasande tempo med allt vad fan jag gör. Dessutom tänker jag hela tiden på vad jag äter och hur mycket jag måste träna.

Det känns hela tiden som om jag alltid måste vara stark och bita ihop och aldrig visa mig svag. Jag har en idealbild på hur jag skulle vilja vara och pushar mig hela tiden för att nå den.

Självdisciplin Tammy,  Självdisciplin!

Nu är det så mycket som går runt i mitt huvud att jag blir alldeles matt så fort jag försöker tänka. Det blir alldeles svart och jag känner en stark ovilja till att ens vilja röra på mig överhuvudtaget.