And I thought of all the stupid things I've said
Såg nyss på The Butterfly Effect. Den filmen är så oerhört gripande, läskig och omtumlande. Den får mig verkligen att tänka efter och börja fundera på en massa konstiga saker. Tänk om människor i ens omgivning får blackouts och kan åka tillbaka i tiden, ändra på saker och få leva flera olika versioner av sitt liv? Den här filmen har tre olika slut, nu har jag sett två av dem.
Jag har en förmåga att leva mig in väldigt bra i filmer och böcker. Det är det som är så fint med det hela, man får vara som en osynlig person som betraktar, förutspår framtiden och drar slutsatser. Man kan identifiera sig med personerna och relatera från händelser i boken/filmen till sitt eget liv. Sedan när filmen/boken är slut återgår man till sin egna verklighet. Då sitter man där blank och tom och undrar hur allt fortsatte. Man vet att man alltid kan komma tillbaka till den andra verkligheten och leva sig in i en annan värld, men det blir aldrig riktigt samma sak som den första gången man gjorde det. Jag tillhör den sortens människor som störtgrinar åt sorgliga saker i böcker, skrattar högt för mig själv när det är roligt och kan bli riktigt deprimerad när en helt fantastisk bok är slut.
Vi har nog alla våra små sätt att fly verkligheten för en stund och jag tycker det är väldigt viktigt att man gör det. Då uppskattar man sin egen verklighet bättre och inser att livet faktiskt inte är så tokigt.
Jag har en förmåga att leva mig in väldigt bra i filmer och böcker. Det är det som är så fint med det hela, man får vara som en osynlig person som betraktar, förutspår framtiden och drar slutsatser. Man kan identifiera sig med personerna och relatera från händelser i boken/filmen till sitt eget liv. Sedan när filmen/boken är slut återgår man till sin egna verklighet. Då sitter man där blank och tom och undrar hur allt fortsatte. Man vet att man alltid kan komma tillbaka till den andra verkligheten och leva sig in i en annan värld, men det blir aldrig riktigt samma sak som den första gången man gjorde det. Jag tillhör den sortens människor som störtgrinar åt sorgliga saker i böcker, skrattar högt för mig själv när det är roligt och kan bli riktigt deprimerad när en helt fantastisk bok är slut.
Vi har nog alla våra små sätt att fly verkligheten för en stund och jag tycker det är väldigt viktigt att man gör det. Då uppskattar man sin egen verklighet bättre och inser att livet faktiskt inte är så tokigt.
Kommentarer
Trackback