It's all about me

Det är julafton och Hela släkten sitter samlad framför Kalle Anka. Vi "ungdomar" är måttligt roade och jag frågar My om hon har någon julkänsla, My ser på mig som om hon aldrig hört  ordet julafton förut och vi kastar fundersamma blickar mot den fina granen. Sedan hånade vi hela kalle anka och sjöng med mössen i askungen. Det lät... vackert. Sedan somnade jag och missade slutet. 

Äntligen jullov! Känns fantastiskt skönt, en riktig befirelse. Jag ska bara ta det lugnt och njuta av lovet och ledigheten så mycket jag kan. Jag ska inte ägna en enda tanke åt skolan. 

Det enda jag vill är att lyssna på så fruktansvärt hög musik att trumhinnorna sprängs.
Jag är på god väg.

Jaha då var vi här igen. Söndagskväll. Ordet ger mig en bitter eftersmak. Det ligger något tungt över det. Jag undrar om det är ett inlärt beteende att vara deppig och bitter på söndagskvällar? Att man helt enkelt har lärt sig att vara det, och inte kan ändra på det? Kanske är det en instinkt. En jävligt konstig sådan i så fall.
Egentligen har hela dagen varit dålig. Jag har varit bakis, trött och haft alldeles för mycket tankar i huvudet. Jag kollade på "Höstlegender" som var en av de sorgligaste filmerna jag sett i hela mitt liv och tårarna fullkomligt sprutade under 2h. Patetiskt, jag vet. Jag skyller på att jag var trött och känslomässigt instabil.
Jag kunde aldrig riktigt repa mig efter filmen, utan allt var hemskt och hopplöst en bra stund efteråt.

Jag ville bara att någon skulle ringa mig och ta med mig ut på något. Förgäves låg jag och stirrade på mobilen som vägrade att ringa eller ge mig ett sms. Tanken på att jag själv kunde höra av mig till någon och genast få något att göra slog mig förstås aldrig. Men tillslut hörde jeanette av sig. En riktig hjälte. Hon tog mig med på solning, sen köpte vi godis, cola, dipp + chips. Vi tog med kalaset hem till mig, la oss i min stora säng och kollade på Bridget Jones. Den filmen är alltid min räddare i nöden. Den fixar allt, gör allt bra. Den här kvällen var inget undantag och vi hade det jättemysigt. Humöret steg och jag blev riktigt glad.

Som tur är så är det ganska skönt att ha sådana här dagar då och då. Det är skönt att ligga under täcket och verkligen gräva ner sig i sin självömkan. På något märklgit vis gör det att man känner sig levande.

God natt

Kvällens låt: Foo Fighters - Everlong (acoustic)

Det känns som om idag och igår har varit ett enda evigt intagande av alkohol. Jag har med andra ord fått helgens mål uppfyllda. Gårdagen bjöd på dance dance revolution och galet dansande på etage. Vaknade upp hemma hos Josse med en huvudvärk som hette duga och ett lätt förvirrat minne. Jag, Hanna, Josse o Alfred fördrev tiden emd att kolla på Making the band, på mtv. Vilket skitprogram, men man blev helt kalrt fängslad.

Var på bio med familjen ett tag senare, vi såg Eragon. Den var otroligt snyggt gjord och väldigt bra. Jag förstår itne hur de har lyckats hitta en sådan fullkomlig kille till huvudrollen, grabben hade allt. Ett stort plus var hans djupa röst, haha!

Ikväll har jag varit hos Josse på en liten fest. Där dracks det girigt av både det ena och det andra - jag smakade på sanningen från vinet. Det är så lustigt när man dricker vin, alla bitar faller på plats och man förstår plötsligt allting. Everything makes sense. Åtminstone för en själv!

Egentligen borde jag hålla mig långt borta från bloggen när jag druckit vin, men den här är för Malin.
Så, här sitter jag alltså i mitt nystädade fräscha rum och knaprar på en torr lussebulle.

Sängen nästa?

Igår fick vi en stark längtan av att komma bort från Falun, så hela gänget tog en spontan-tripp till Sonyas hus i Leksand. Jag var som vanligt Chaffis och DJ, jag hittade en massa gamla blandskivor som vi fick härliga nostalgitripper till. Kvällen ägnades åt Rappakalja(min nya grej), matlagning (överkokta makaroner och torra soja-korvar) och självklart en massa vin och prat. Det blev lite svårt att spela Rappakalja på 10 pers, men vi löste det på ett bra sätt med egna regler.

Vi var duktiga och klev upp tidigt för att åka till skolan imorse. Där var alla lärare otrevliga och verkade hata oss. Sen när blev alla lärare så kinkiga? Blir skitsura så fort man ställer en fråga! Det ökar verkligen vår motivation till att gå till skolan...
Jag och Sonya höll på att somna på golvet i mediahuset så vi bestämde oss för att vi behövde mat, choklad och vila. Vi åkte hem till henne och lagade asgod kycklinggryta med ris och pratade om riktigt hemska saker. Jag blev så till mig att jag började grina. Jag skyller på att jag är ständigt trött och instabil.

Efter en tupplur var det dags att pallra sig tillbaka till skolan igen och gå på min sista filosofilektion! WOOH! Vi diskuterade moral, etik och gud.

Nu sitter jag ensam i mitt rum med nyfunna kläder från Mirandas garderob och knarkar Plus 44's nya skiva. Den är underbar, riktig Tammy-musik.

Ciao

Efter en jobbig skoldag åkte jag, Lotta och Sonya ner på stan och köpte delikatess mackor från Lilla Europa. Galna av hunger åkte vi hem till mig och mumsade i oss mackorna och testade kaffemaskinen.   Resten av eftermiddagen ägnades åt djupa diskusioner.
Efter ett tag åkte vi hem till Sonya och hade studiecirkel inför morgondagens hinduism-prov. Vi tre pluggar extremt bra tillsammans.

När vi kände oss klara med pluggandet tog vi emd oss tre stora kuddar, gick till oscar och joinade killarna för att kolla på Superman Returns. När det var dags att gå hade vi sjukt kuddkrig ute på gatan som slutade med att Sonya gjorde världens fulaste vurpa. Hon landade pladask ner på asfalten efter en hård smäll från Lotta. Skrattanfall.

Min hälsa är inte som den ska, trots en veckas uppvilning. Min puls är onormalt hög och jag får konstiga skakanfall. Whatever, snart är det jullov.

Dagens låt: The Similou - Ladykillers


jag o brillorna

Det var otroligt skönt att känna svensk mark under fötterna efter en skakig flygtur. Resan har varit otroligt rolig och spännande, men jag måste medge att den har gjort mig rätt trött på män. Jag och Jeanette - två blondiner från Sverige fick inte en minut ifred. Var det inte bilar som tutade så var det män som förföljde oss vart vi än gick och de vulgära kommentarerna avlöste flitigt varandra.

Vi träffade tre svenska killar på grannhotellet som kom från Katrineholm. De var schyssta och vi hittade på allt möjligt tillsammans. Det blev en del vilda utekvällar, men jag tog det mest lugnt  eftersom jag mest var där för att vila upp mig. Och det är precis vad jag har gjort, när jag inte låg i en solstol och sov så låg jag i sängen och slöade.

Vi blev väldigt uppskattade av de äldre resenärerna, de tyckte att vi var väldigt sociala och trevliga flickor, och att vi var modiga som gett oss iväg helt själva.

Jag har efter många roliga händelser lärt mig att tunisierna är ett väldigt märkligt folk. Det första som hände mig och Jeanette när vi kom till hotellet och skulle gå upp till vårt rum, är att en man helt från ingenstans plötsligt rusar upp för trapporna, sliter tag i våra väskor och i Jeanettes arm och släpar henne fram till dörren. sedan springer han runt i rummet som en galning och snubblar på sig själv i sin iver att få visa allting. Vi stpr där som tv frågetecken och vet inte om vi ska skratta eller gråta. Jag säger åt honom att han ska gå iväg och då överöser han oss med pussar och säger att han är our father. När han äntligen gick bröt vi ihop i skrattattacker. Ungefär så var det hela dagarna.

Tunisien var kul, men jag kommer nog inte att åka dit igen.


Vi värmer upp på Arlanda


Mattvisning


Utsikt från balkongen


Jetski - veckans höjdpunkt


Vi är fräscha och jag är fräknig


Maten var vidrig, här har vi nyss försökt äta de äckligaste mackorna ever

Nu är allt färdigpackat och jag ska strax åka och hämta min resekompanjon Jeanette. Sedan blir det tåg till Arlanda och så småningom ikväll, flyg till Monastir i Tunisien. Jag tror inte jag förstår själv hur mycket jag behöver det här. Jag ska bara ta det lugnt och försöka andas lite för en gångs skull. Sedan kommer jag hem lagom till dansuppvisningen.