Gårdagens bravader
Kvällen började med att jag sönderstressad sprang omkring i mitt hus och försökte packa samtidigt som jag desperat letade förfest och försökte locka håret. Konstigt nog blev håret fantastiskt snyggt och jag hoppade i balettkläderna och begav mig till studion.
Baletthitler måste ha haft en hemsk dag för hon beslutade att ge oss en danslektion från helvetet med mördarhopp som krävde full styrka och koncentration. Perfektionist som hon är, begärde hon detsamma av oss i alla övningar. Trött som jag redan var blev det döden för mina stackars ben. Hon avslutade lektionen fint med mördarstyrka och omänskliga smidighetsövningar. Suck.
Jag och Malin duschade och gjorde oss festfina i omklädningsrummet. (Den högt föraktade duschen var helt ok faktiskt!) Otroligt snygga och extremt festsugna vandrade vi ner till Statoil och fick skjuts tll en förfest av min snälla moder. Vi var riktigt exalterade faktiskt!
Efter lite problem med att hitta rätt dörr och med läskiga farbröder kom vi till en imponerande övervåning fylld med idrottskillar. Jag och Malin kände oss allmänt lost och intog en soffa där vi började festa ordentligt. Det visade sig att folket där faktiskt var ganska trevligt tills nån snubbe sa att det var dags för alla att börja gå till Palatset, vårt slutliga mål.
Väldigt missnöjda började jag och Malin vår promenad mot centrum. Den turen kommer jag sent glömma. Vi hade lite flaskor kvar att dricka upp så vi fann en fin bänk utanför Faluns psykiatriska mottagning. Bänken var som gjord för alkoholförtäring.
Självklart kom några bekännelser fram och oc-kvällar planerades. När vi skulle gå och kissa hände något som var bland det pinsammaste jag upplevt. Jag tror inte jag vågar skriva om det här faktiskt!
Väl inne på palatset var det jättemycket folk och en jättebra stämning. Plötsligt dök Erik upp där bland alla och jag blev jätteglad! Han och Johan stod där och var så söta. Jag dansade mycket med dom och musiken var riktigt bra. Ni är fina.
Jag och Malin kan det där med att dansa, och ägde såklart dansgolvet. När det var som roligast var klockan ett vilket innebar stängningsdags.
Miranda kom och hämtade oss, självklart fick jag ett av mina måste-ha-chips-anfall som vi var tvugna att tilldfredställa. Efter en rolig biltur hem där jag upprepade allt vi varit med om minst 5 ggr var Miranda väldigt lättad när vi kom hem och jag kunde slockna i min stora sköna säng.
En otroligt trevlig kväll som var sjukt rolig!
Tänk hur mycket bättre mitt liv är nu än för ett år sedan. Jag saknar er inte.
Baletthitler måste ha haft en hemsk dag för hon beslutade att ge oss en danslektion från helvetet med mördarhopp som krävde full styrka och koncentration. Perfektionist som hon är, begärde hon detsamma av oss i alla övningar. Trött som jag redan var blev det döden för mina stackars ben. Hon avslutade lektionen fint med mördarstyrka och omänskliga smidighetsövningar. Suck.
Jag och Malin duschade och gjorde oss festfina i omklädningsrummet. (Den högt föraktade duschen var helt ok faktiskt!) Otroligt snygga och extremt festsugna vandrade vi ner till Statoil och fick skjuts tll en förfest av min snälla moder. Vi var riktigt exalterade faktiskt!
Efter lite problem med att hitta rätt dörr och med läskiga farbröder kom vi till en imponerande övervåning fylld med idrottskillar. Jag och Malin kände oss allmänt lost och intog en soffa där vi började festa ordentligt. Det visade sig att folket där faktiskt var ganska trevligt tills nån snubbe sa att det var dags för alla att börja gå till Palatset, vårt slutliga mål.
Väldigt missnöjda började jag och Malin vår promenad mot centrum. Den turen kommer jag sent glömma. Vi hade lite flaskor kvar att dricka upp så vi fann en fin bänk utanför Faluns psykiatriska mottagning. Bänken var som gjord för alkoholförtäring.
Självklart kom några bekännelser fram och oc-kvällar planerades. När vi skulle gå och kissa hände något som var bland det pinsammaste jag upplevt. Jag tror inte jag vågar skriva om det här faktiskt!
Väl inne på palatset var det jättemycket folk och en jättebra stämning. Plötsligt dök Erik upp där bland alla och jag blev jätteglad! Han och Johan stod där och var så söta. Jag dansade mycket med dom och musiken var riktigt bra. Ni är fina.
Jag och Malin kan det där med att dansa, och ägde såklart dansgolvet. När det var som roligast var klockan ett vilket innebar stängningsdags.
Miranda kom och hämtade oss, självklart fick jag ett av mina måste-ha-chips-anfall som vi var tvugna att tilldfredställa. Efter en rolig biltur hem där jag upprepade allt vi varit med om minst 5 ggr var Miranda väldigt lättad när vi kom hem och jag kunde slockna i min stora sköna säng.
En otroligt trevlig kväll som var sjukt rolig!
Tänk hur mycket bättre mitt liv är nu än för ett år sedan. Jag saknar er inte.
Kommentarer
Trackback