HULTSFRED
Efter fem otroligt dammiga och sjukt soliga dagar i Småland, är jag äntligen hemma. Den här festivalen skilde sig ganska rejält från förra året, den här gången kände man sig mer rutinerad och allt var inte lika nytt och spännande. Däremot var sällskapet och vädret mycket bättre.
Med omänskligt tunga väskor och en kappsäck full med skatt, kämpade jag och Malin oss genom hettan och folkmassan till vårt camp med My och de mysiga sthlms-brudarna. När vi förgäves försökte sätta upp vårt tält (som jag trodde att jag var PRO på, men tydligen inte) så kom det genast 10 killar till vår undsättning och jag behövde bara sitta och skrika order. Ibland är det väldigt lönsamt att vara tjej.
Första kvällen festade vi på rätt rejält och efter 12-slaget hade jag plötsligt blivit en stor, ansvarsfull 18-åring och blev hyllad med sång och donuts.
Efter ett tag blev vi trötta och gick och la oss.
Jag vaknade upp med en väldigt skön känsla i kroppen. 18 år. 18 år. 18 år! Orden smakade ljuvligt. Jag började genast drömma om min kommande tatuering och vilda utenätter.
Det var strålande väder och det kändes som om inget kunde förstöra min dag. Då fick jag till min stora besvikelse höra att Coheed & Cambria ställt in. För ett tag blev jag skitsur och tyckte allt var förstört. Som jag hade längtat!
Efter en mycket god lunch och lite chill nedanför Pampas, kom alla killar från Falucampet med tröjor och Sverige-flaggor och sjöng ”Ja må hon leva”. Alla stannade upp och tittade nyfiket på vad som försiggick, jag stod förtjust och fnissade i mitten. Tack.
Efter den fina uppvaktningen var det dags att bege sig mot Stora Dans och se Hey Willpower.
Det var den ultimata inledningen på festivalen. Detta söta, studsande band med glada melodier som går raka vägen in i hjärtat, gör mig knäsvag. Efter en mycket intensiv och rolig spelning med vilda danser, gick jag därifrån med ett fånigt leende på läpparna.
På kvällningen var det dags för Sverige-Paraguay. Vilken otrolig tur att Sverige vann, annars hade nog hela Hultsfred varit i upplösningstillstånd. Jag och Malin missade tyvärr målet då vi ansåg att Öl var viktigare.
Vi mötte upp med Daniel och "Fritz" förfestade lite och drog oss vidare mot The cardigans spelning. Det tog lite längre tid än väntat eftersom vi hade viktiga bestyr på vägen, bland annat kom Daniel på den fina idén att köpa hawaii-halsband till oss.
Malin blev ovanligt nog trött under Cardigans och somnade i gräset. Plötsligt var allt folk borta och vi hörde svaga ljud från The Sounds. Då kom vi på att vi kanske skulle gå dit och kolla på när Maja porrade sig och röja lite till de gamla välkända låtarna.
Malin höll på att somna så hon gick hem och jag och Daniel fortsatte mot öltältet där jag fick gratulationer av vakterna. När vi höll på att frysa ihjäl fortsatte vi mot Atlantis där vi roat kollade på alla knarkares galna danser. Vi gick vidare och träffade på en kille som påstod sig vara en säkerhetsvakt och en annan kille som var dålig på sax, påse, sten.
Kom tillbaka till tältet vid 5-snåret utan att riktigt veta vad vi gjort och hur klockan hunnit bli så mycket.
På Fredagen var det dags för Malin att fylla 18! Hon och jag har väldigt bra tajming faktiskt. Vi hade firat med supergod champagne natten innan strax före 12-slaget, och även den här dagen var full av gratulationer och ”Ja må hon leva”.
Vi fann en väldigt behagligt fotbollsplan som var perfekt för chilling i solen. Solen var hetare än aldrig förr och vi har båda fått en schysst tan.
Vi tog ett bad i den läskiga forsen med de vassa stenarna, alla killar tyckte det var otroligt underhållande att stänka iskallt vatten på oss. Suck.
Efter lite uppfräschning och alkohol gick vi och såg Lou Reed som inte var ett dugg bra. Efter att jag kilat iväg för att köpa vatten hade Malin spanat in Hey Willpower killen. Vi gick och snackade med honom och gav han beröm för en grym spelning. Vi passade även på att ta lite kort så vi hade bildbevis på vår älskling.
Gnarls Barkley var en stor besvikelse och efter ”Crazy” gick halva publiken. Vi laddade om till Pharell som var en av de grymmaste spelningarna. Den killen vet precis hur han ska få publiken på fall och tjejerna att shaka aset av sig. Efter en maffig inledning med ”Can I have it like that” körde han en salig blandning med låtar från sin egen skiva, N.E.R.D-tiden och låtar han gjort med andra artister. Vi dansade oss svettiga och det fanns inte en enda människa i publiken som inte rörde på sig. Han juckade mot baslådan och fick alla att sjunga ”I wanna fuck tonight, I want some pussy!”
Vilken jävla kille.
Vi lyssnade på The soundtrack of our lives från öltältet och det var jättemysig stämning. Jag såg en skitsnygg tatuering jag fotograferade för att få lite inspiration. Plötsligt fick jag syn på BB-Daniel så jag var tvungen att smygfota lite.
Vi kunde inte riktigt uppskatta The Strokes spelning fullt ut eftersom vi blev störda av äckliga människor som stank svett och hoppade på våra fötter. Dock var Julian Casablancas en stor fröjd för ögat. Damn, he’s hot!
När vi kom tillbaka till campet för lite alkohol pågick värsta dramat. En hård kille (vår granne) stod och hotade en mesig kille (vår andra granne) och anklagade honom för att ha snott öl. När stämningen blev lite väl tryckt och obehaglig tyckte vi det var dags att gå. Det hela slutade tydligen med tältförflyttningar och slagsmål.
På natten såg vi en av de roligaste spelningarna på länge. Jag snackar förstås om Babyshambles. De var höga allihop och Pete Doherty kastade gitarrer och hattar från scenen och snubblade omkring med en Storbritannien-flagga över axlarna. Jag är förvånad över hur de lyckades göra en sådan bra spelning med tanke på hur höga/fulla de var. De avslutade med min favorit ”Fuck Forever”
På natten såg vi en av de roligaste spelningarna på länge. Jag snackar förstås om Babyshambles. De var höga allihop och Pete Doherty kastade gitarrer och hattar från scenen och snubblade omkring med en Storbritannien-flagga över axlarna. Jag är förvånad över hur de lyckades göra en sådan bra spelning med tanke på hur höga/fulla de var. De avslutade med min favorit ”Fuck Forever”
Jag kommer inte riktigt ihåg vilken kväll det var men vi satt och chillade vid vårt camp när jag plötsligt fick syn på en massa rök som vällde upp i luften.
Jag: - Åh, är det fyrverkerier?
Malin: - Haha, det brinner säkert
(Brandkårsirener)
Båda: DET BRINNER!
Något pucko hade tänt eld på två bajamajor och elden var inte att leka med. Vi fick en liten show av brandmännen och folket jublade i takt med att plasten smälte.
Vem fan tuttar eld på en bajamaja!?
Lördagen var ganska lugn. Vi började tröttna på festival livet och längtade hem till våra sängar. När vi låg och sov på fotbollsplanen kände jag plötsligt någonting mjukt som träffade mig. Förbryllad och yrvaket tittade jag upp och fick syn på tre nöjda killar som skrek att vi var tråkiga som sov och att det var dags att vakna nu. De tvingade oss att vara med och spela Frisbee och det var skoj att träffa alla i huvudet.
Eftersom vi var rejält trötta på allt och inget blev roligare hur mycket vi än försökte bli fulla, så blev lördagen rätt lugn.
Vi hängde i ett Hawaii-camp från Eskilstuna där vi smälte in bra med våra Hawaii-halsband. Där träffade vi även en smörig norrlänning innan Daniel kom och styrde upp situationen.
På kvällen blev vi förbannade på alla äckliga människor och höll på att klämmas ihjäl när vi skulle se Slagsmålsklubben, vi fick kämpa för våra liv på vägen ut och råkade oturligt nog träffa på ett riktigt jävla fetto som förtjänar en hemsk olycka. Vi gick och la oss i ren protest. Någon timme senare pågick en livlig fotbollsmatch utanför vårt tält och vi fick både folk och fotbollar på oss. Som tur var skrek någon åt huliganerna att det faktiskt fanns några inne i tältet och att de skulle dra åt helvete med sin fotboll. Som tur var lyssnade dem, och vi fick våran sömn.
På Söndagen var det dags för hemfärd och efter mycket om och men, och en lång väntan satt vi äntligen i bilen på väg mot våra mjuka sängar, efterlängtade duschar och mammas goda mat.
Det jag gillar så mycket med Hultsfred är att alla människor verkligen släpper loss och släpper alla hämningar. Alla blir bästisar med varandra och det är rena drömparadiset för alla singlar då det inte är särskilt svårt att hitta någon.
Vi har verkligen haft skitkul de här dagarna och det har varit värt varenda krona.
Nu är det bara att ladda om inför P&L och Arvika!
Kommentarer
Postat av: You know you love me
PARTY! Älskar att flumma med dig så alla andra tror att v är dummai huvudet
Postat av: Malin
Konstigt nog så saknar jag hultsfred lite granna nu igen. Vi som sa att vi aldrig mera skulle åka dit hahaha
Postat av: Duvetvem
Asbra skrivet!
Postat av: Tammy
Oj vilken chock att ni orkade läsa allt! Jag insåg inte hur långt det blev förän det var publicerat ;P
My: Vi gör det vi är bäst på!
Malin: Jag håller med dig, sjukt är det ;P
Trackback