It's all about me

När jag vaknade imorse möttes jag av en vit värld. Det har snöat hela natten och det är inte lite snö som har kommit, det har fullkomligt vräkt ner.

Jag var optimistisk och tänkte att det säkert skulle gå att få ut bilen och köra ändå, eftersom jag skulle in till stan och luncha. Så, jag gjorde mig iordning,  tog med mig en sopkvast och försökte ta mig ut till bilen, (Det var inte det lättaste eftersom snön var knähög) 
Väl framme vid bilen upptäckte jag att den förvandlats till en gigantisk snöboll. Efter en djup suck bet jag ihop och började sopa som en galning. När jag hade fått fram något som liknade bilen satte jag mig i den och skulle försöka backa. Hjulen spinnade och det blev många stopp, men envis som jag är, fick jag ut den på gatan. När jag sedan la i ettan och skulle köra framåt gick det mindre bra. Hjulen bara spinna och jag kom ingenvart. Varken framåt eller bakåt. Jag var fast.
Efter mycket krångel och hjälp av min snälla granne fick jag in bilen på gården igen, skrek Jävla kuk snö!Och började vandra mot busshållplatsen.  Jag höll på att blåsa iväg av den kraftiga vinden och mitt smink blev en sörja. När en stor  fet 2 m lång gren föll ner med ett högt brak 3 m från mitt huvud började hoppet försvinna. Jag väntade på bussen i 30 min sedan gav jag upp och traskade hem igen. Stenfrusen.

Så, nu sitter jag åter vid datorn och fnissar åt min patetiska början på dagen och skriker:
 JÄVLA SKITVÄDER DU FÖRSTÖR MITT LIV!!!