oc?

Vart är min OC-box säsong ett? Jag håller på att få ett nervöst sammanbrott av att inte veta vart den är. Undrar om jag har lånat ut den till nån?

Är inte ett dugg pepp på att åka och jobba. Tror jag fått nåt fel på ögonen, Ser ut som en knarkare och ena ögat är helt rött och svider. Jag hatar hösten. Jag hatar att va förkyld. Jag hatar såna som fjäskar för sina chefer för att de ska vinna förtroende. Då gör dom det via fjäsk och inte för att dom är bra på själva arbetet.

Ja, jag vaknade på fel jävla sida idag.

How long will this hold?

Sitter och snörvlar på jobbet med en värkande rygg och ett sprängande huvud, försöker överleva de sista timmarna. Går sådär. Som tur är är Rufus med och spelar min emo-lista för fullt. Vad skulle jag ta mig till utan honom?

Fredagens utgång var helt fantastiskt rolig, den fick en tvär vändning och slutade bättre än vad jag nånsin hade kunnat gissa. Förfesten hos Malin var dock lite smärtsam. Johnny puttade ner mig från en säng så att jag landade med svanskotan och arslet hårt i Malins skräplåda, dessutom slog jag i huvudet och armen i fallet. Alla blev helt chockade och stirrade på mig där jag låg och jämrade mig på golvet. Men efter en öl var allting bra igen. Den där Johnny ska minsann få en riktig hämnd nån dag.

Vinglade runt på stan mot bussen i gårdagens kläder med ruffsigt hår och en cola i högsta hugg (Jag kan lova er att jag var snyggast på Ica i min gråa glitterklänning med utsmetat smink kl 11 en lördagsmorgon)

10 h senare när jag satt på bussen påväg hemåt var jag totalt död, (Dock var klädseln denna gången helt rätt bland alla andra som skulle till Falun och festa) Hade planerat en lugn hemmakväll med One tree hill.
Hur tror ni det slutade?
Självklart med att Jeanette ringer och övertalar mig att hänga med dom ut. Hade jag något val? Nej, inte direkt. Så det var bara att skynda sig hem, byta om och fräscha upp sig fort som fan, åka till förfesten och börja hälla i sig. Men det var en trevlig kväll faktiskt, väldigt mycket folk ute. Tyvärr saknades vissa ganska starkt.
Mitt hår blev uppskattat, så jag antar att min nya lugg är en succé.

Så idag, åter på jobbet mår jag förträffligt. Känns ungefär som att jag har tillbringat en vecka på spa med full återhämtning och lyxiga skönhetsbehandlingar. Not!  

Nej nu ska jag ut och ta lite luft.

Lines and phrases like knives your words can cut me through
Dismantle me down, repair, you dismantle me

Dagens låt: Saosin - It's so simple

Music at night

Efter en behövlig vilodag med Erika och hennes underbara morsa i deras sommarstuga, känner jag mig sjukt pepp på en härlig utgång. Vinet har redan börjat flöda och snart ska jag bege mig iväg mot Malin's place för lite mer alkoholförtäring innan det blir dags för att svänga klackarna i taket. jag har dessutom köpt en ny cpsnygg klänning som jag har på mig, kvällen till ära. Rich Bitch har man blivit också. Hur det känns? Fantastiskt.

Sitter för tillfället o lyssnar på pepp-musik och målar naglarna. Att måla naglarna när man är full är väl kanske inte direkt världens bästa idé, kommer antagligen att garva som fan åt resultatet imorrn. Än så länge ser det dock smashing ut!

Jag saknar min älskling MY så jag håller på att dö. Men snart, snart får vi ligga och kramas igen :]

Who is it?

Allting bara flyter på. Jag kan inte längre skilja på dagar, är ständigt disorienterad och känner alltid en viss förvirring. Is it any wonder? Nej, egentligen inte. Ibland önskar jag verkligen att jag var med i en film med ett förutsägbart slut. Ett bra slut. Då skulle man kunna spola förbi alla tråkiga scener, eller de som är jobbiga att se. Hur fan kan det vara jobbigt att se en film? Det borde vara en lättnad att sitta i en trygg soffa och se på när förödelser och hemskheter sker på filmen. Tänk bara hur det måste kännas för de som är med i filmen? Men det är ju faktiskt skådespelare, det är ju bara på film! Fast hur kan det vara så säkert?
Vad händer förresten efter filmen, Försvinner allt bara då? Ja det är klart det gör, det vet jag ju såklart. Men det händer ganska ofta att jag funderar på vad som hände efter allt. Hur gick det egentligen?
Ibland kanske man är statist utan att man ens vet om det. Även fast inga kameror är inblandade.

Funderar allvarligt på att kasta iväg mobilen långt åt helvete. I och för sig behöver jag inte göra det eftersom jag precis ska till coh byta nummer. skönt. Men samtidigt är jag så sjukt beroende av den. Får panik så fort jag inte vet exakt var jag har den.

02:29

Jahapp, kanske man skulle försöka sova? Eller ska man gå ut och kolla på stjärnorna och intala sig själv att man inte alls är mörkrädd när man i själva verket håller på att dö av skräck? Alltid när jag kommer hem med bilen om natten så är den värsta biten när jag ska gå från bilen in till huset. Det är alltid där som hjärtat börjar slå lite snabbare, nerverna blir på spänn och de idylliska skräckfilm-scenarierna spelas upp i huvudet. Jävla skit nu dör jag. Märkligt nog så går det lika bra varje gång.

Är det förresten meningen att den här hösten ska bli en upprepning av den förra?
Man har alltid ett val, jovisst. Just nu håller jag mig jävligt låg och passiv. Låter valen välja mig. Eller nåt.

Dagens låt: Björk - Innocence


What if I say I'm not like the others?

Sitter i bilen påväg hem från ett trevligt men lite sorgset avsked från Mitra som flyttar til Gävle imorgon. Slö-lyssnar lite på P3 och hör  plötsligt en låt som låter väldigt likt Foo Fighters. Lyssnar ett tag till och är helt säker på att det är Dave Grohl som sjunger. Och visst hade jag rätt! Jag blev helt kär i låten och så fort jag kom hem bokstavligt talat sprang jag in och laddade ner den. Då fick jag även reda på den fantastiska nyheten att Foo Fighters ska släppa en ny skiva inom en mycket snar framtid! 

Den här dagen har varit ovanligt bra, har inte haft en sådan här bra dag på väldigt länge. Jobbet var kul, jag provade mitt nya Halebop-kort som faktiskt fungerade utan problem i min telia-låsta telefon (Vilket enbart funkar med ren tur), fick skjuts hem från jobbet av snälla SM, shoppade ett supersnyggt läppglans, och jag har även bakat den mest lyckade kladdkakan någonsin. Konstigt nog så har jag varit ovanligt pigg efter en natt med väldigt lite sömn och alldeles för många tankar. 

Jag måste säga att jag är lite chockad över dagens flyt. Nu känns det faktiskt som om jag har fått lite hopp om framtiden. Det här var precis vad jag behövde, en bra dag med lite roliga småsaker som jag blev riktigt uppiggad av, men som ändå var ganska ytliga och inte krävde alltför mycket energi eller uppmärksamhet. 

Träffade på Malin Ö på stan idag, vi kom överens om att jag ska ta hand om Melwin och ut och rida på torsdag. Det måste ha berott på dagens tillfälliga lyckorus, men jag blev faktiskt så glad att jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera alla känslor. Efter en period av total likgiltighet blev det lite för mycket att helt plötsligt bli så glad över någonting. Som tur var fick jag lov att springa iväg till bussen, annars vet man inte riktigt vad jag hade tagit mig till, hög som jag var på något. 

Herregud, jag borde inte få gå lös bland folk. Nästa gång jag drabbas av ett tillfälligt lyckorus kanske jag får storhetsvansinne och får för mig att gå med i någon slags sekt och utnämner mig själv till den nya frälsaren som ska rädda världen. 

Man vet som sagt aldrig. 

Dagens låt: Foo Fighters - The Pretender 

Go downtown with the drugs in my body

Det känns tyvärr för jävla bra.

No one knows

Jag vet inte riktigt hur det gick till men nu har det faktiskt tagit stopp i mitt huvud. Det känns precis som när min mobil brukar meddela att ett sms väntar för att min inkorg är för full. Det enda som finns att göra är att radera gamla saker för att fylla på med nya. Jag har ju faktiskt en bok där jag brukar skriva ned speciella sms jag vill spara på så att jag sedan kan ta bort dem. Men nu har jag kommit till ett stadie där precis alla sms i inkorgen är speciella och har någon slags betydelse för mig.

Hur ska man göra då?

Jag har ju faktiskt inte ens tid att sätta mig ner och tömma inkorgen på gamla meddelanden. Just nu känns det ungefär som om mobilen har hakat upp sig och skickar iväg ett fyllesms till en valfri person lite då och då. Alla som någonsin har fått ett fyllesms av mig vet att de inte tillhör de mest lättlästa sakerna. Otaliga timmar och koncentration krävs för att ta reda på vad de egentligen betyder. Det är ganska bekvämt för mig, jag kan ju alltid skylla på att jag var full och inte visste riktigt vad mitt T9 system skrev, och andra får ju göra en lite friare tolkning av det hela.

Jag har även blivit lite smått besatt av tanken på att skicka tomma sms. Det måste egentligen vara det bästa man kan göra, för då kan man fråga mottagaren:
Vad hade du velat att det skulle stå?
Då kan man få precis vilket svar som helst. Ett ärligt och rakt svar.

För att göra allt even more confusing så kan jag meddela att det ju faktiskt inte bara är min mobil jag talar om just nu. Mitt huvud har varit ganska duktig på att göra lite märkliga saker på sista tiden. Det är inte jag som styr längre, det har jag överlämnat åt nåt annat. Kanske är det någon slags autopilot som har tagit kommandot? Det är hursomhelst ganska spännande, för ibland stannar jag faktiskt upp och är lite förvånad över något som nyligen har hänt utan att jag har den minsta aningen om hur det gick till.

Det skulle inte förvåna mig om jag plösligt satt på ett tåg någonstans i Sverige utan att ha en aning om var jag befann mig, för att jag skulle ha glömt att gå av i Falun, när jag har varit påväg hem från jobbet.

Men det är som sagt spännande. Man vet liksom aldrig riktigt vad som kan hända.

I just want to break you down so badly

Idag firar jag att jag har haft körkort i ett helt år!

Det här har faktiskt varit den bästa dagen på väldigt länge. Den började med en välbehövlig powerwalk i solskenet på elljusspåret med Miro. När vi kom hem lagade vi supergod och nyttig mat som vi avnjöt på verandan. Sedan var det dags för mig att pallra mig iväg till jobbet. Där var jag först som världens solstråle och livade upp alla med mitt äckligt fantastiska humör. Men efter några timmar var jag allt lite utmattad av att vara så glad, så då blev jag lite emo istället. Fick lite sockerabstinens som jag smidigt undvek med hjälp av lite torkade aprikoser. Henrik och Lovisa var som vanligt bra coacher och terapeuter.

Mitt nya liv går fantastiskt bra! Så länge jag är sysselsatt och inte tänker så mycket, känns saker faktiskt ganska lovande.

Way to go Tammy!

Dagens låt: Framing Hanley - Hear me

Stay away

Hoppsan vad allt blev uppenbart och genomskinligt helt plötsligt!

Jag har verkligen blivit bevisad många gånger nu att mitt första intryck av människor oftast stämmer väldigt bra överens med hur de är. Ändå brukar jag oftast ha en ganska öppen syn och ha lätt för att ändra uppfattning, om mina första intryck skulle svika mig. Jag har helt enkelt väldigt bra instinkter.

Det gäller att vara lite på sin vakt och öppen för nya förslag helt enkelt... Och en annan sak man verkligen inte ska göra är att ta någon förgiven.

Det är lite komiskt hur allt har gått till egentligen, Jag blir faktiskt lite glad mitt i allt det bittra för att jag har turen att vara med om sådana konstiga saker, det är faktiskt riktigt underhållande om man väljer att se på det så. 

Is it any wonder? 

Breath in... breath out

Så har ännu en jobbvecka passerat och nästa kan börja. Den här veckan har som vanligt gått fort och varit mycket händelserik. Två intressanta utekvällar under helgen i vanlig ordning, ingen den andra lik.

På fredagskvällen hade vi en mini klass-reunion hos Emilia som var hemma en sväng från sthlm. Hon bjöd på god mat och vi spöade killarna i Black out. Mycket, mycket trevligt. Black out är för övrigt ett fantastiskt bra spel!

På lördagen kände jag och Josse att vi var festsugna igen, så det blev en till etagekväll. Förfest hemma hos Josse med hela hennes brors hockeylag. Testosteron-nivån var rejält hög kan jag lova, man kunde känna den lång väg. Man brukar säga att tjejer som är fulla tillsammans blir dryga, men då ska ni se ett helt hockeylag med Boten Anna på högsta volym! Fick iaf lite ändrade uppfattningar om vissa av hockeykilalrna som var riktigt grymma.

Har varit många konstiga nätter nu på senaste. Inatt vinglade jag ostabilt fram på min gata med mobilen i högsta hugg som jag hade väldigt givande samtal med. (Jag talade alltså med min mobil, inte med någon annan via den) Jag hade även otroligt djupa insikter och briljanta idéer som jag gärna ville (tvingade) dela med mig av till stackars människor som försöker sova ( mitt vanliga offer Oscar fick höra en hel del)

Kämpade mig till Borlänge för att jobba idag också. Där träffade jag Lovisa som var en aningens sliten från en partykväll i Gävle. Vi gick och bakis-käkade en av de godaste pizzorna i mitt liv. Mums.

Råkade trilla dit för lite shopping också i fredags när jag och Kim hade quality-time med varandra på Lager 157. Men det var välbehövligt. Lite uppmuntran är ju liksom aldrig helt fel.

Nu ska jag se Lords of Dogtown, sen blir det sängdags.

Dagens låt: Calvin Harris - Electroman

There's always someone who's fucking hanging on

Den här morgonen när jag vaknade, kände jag att det var något som hade förändrats. Någonting var annorlunda. Då insåg jag att mitt huvud inte längre tillhörde min kropp.

Idag är det den nionde jävla augusti. Jag har funderat på den här sommaren en hel del under de senaste dagarna, och jag kan inte på något sätt alls, förstå vart fan allt tog vägen!?

Innan varje ny sommar börjar  har man storslagna planer och höga förväntningar på allt kul man ska göra, alla dagar man ska ligga på stranden och sola i härlig sommarvärme så att man blir brun och snygg, alla problem som ska försvinna (för det är ju sommar!) och himlen som ständigt ska vara blå, utan något som helst litet ororande mörkt moln så långt ögat når, alla roliga grillkvällar och utefester man ska gå på och förhoppningsvis bli så full att man cyklar in i en buske men bara skrattar för att det är ju faktiskt sommar, och då är det tillåtet att vara galen, fri och tanklös!

Det enda jag har lyckats med av ovanstående saker skulle isåfall vara att cykla in i en buske. Men då skrattade jag inte över att det var sommar, utan snarare för att jag var för full för att veta bättre.

För det har nämligen inte varit någon sommar. Jag har varit på stranden en enda gång under det här året. Jag har ungefär lika snygg solbränna som ett kokt ägg.

Jag blev knappast gladare av att ta fram mobilen och kolla igenom gamla sms (vilket är livsfarligt om man redan känner sig lite bitter)  Jag upptäckte hursomhelst några sms som jag faktiskt förträngt och vägrat tänka på. Och de gjorde mig arg, riktigt jävla arg och bitter. Men jag ska inte ägna dig en enda tanke till för det är du faktiskt inte värd.

Jag har faktiskt en tröst, snart ska jag åka härifrån, och dit jag ska kommer det alltid att vara sommar. Och surfarkillar. Mums.

Dagens låt: Bullet for my valentine - Tears don't fall

This song is my confession

image232

Jag är hög. Jag är riktigt jävla hög på Anberlins skiva - Cities. Jag vill att ruset jag får åt låten Hello Alone, aldrig ska släppa. Den här känslan är freakin fantastic!

Lovisa den snyggingen har fixat min blogg. Visst vart det fint?
Något annat som är riktigt fint är att jag, mamma, pappa och Kim drar till Gbg imorrn och ser Rolling Stones. Det kommer att bli riktigt grymt. Jag är sjukt peppad! Det var alldeles för längesedan som jag var på en riktig spelning. Äntligen ska man få se vad de gamla rockgubbarna har att komma med. Jag och pappa kommer att rocka dem av scenen!

Ska bli skönt att komma bort från Falun och jobbet ett tag och se nånting annat. Jag behöver verkligen det. Nu ska jag ta och packa och greja lite, lägga in nya låtar i mobilen och sist men inte mist, förfesta lite med att kolla på en livekonsert med de rullande stenarna.

I can't get no satisfaction!