Who is it?
Allting bara flyter på. Jag kan inte längre skilja på dagar, är ständigt disorienterad och känner alltid en viss förvirring. Is it any wonder? Nej, egentligen inte. Ibland önskar jag verkligen att jag var med i en film med ett förutsägbart slut. Ett bra slut. Då skulle man kunna spola förbi alla tråkiga scener, eller de som är jobbiga att se. Hur fan kan det vara jobbigt att se en film? Det borde vara en lättnad att sitta i en trygg soffa och se på när förödelser och hemskheter sker på filmen. Tänk bara hur det måste kännas för de som är med i filmen? Men det är ju faktiskt skådespelare, det är ju bara på film! Fast hur kan det vara så säkert?
Vad händer förresten efter filmen, Försvinner allt bara då? Ja det är klart det gör, det vet jag ju såklart. Men det händer ganska ofta att jag funderar på vad som hände efter allt. Hur gick det egentligen?
Ibland kanske man är statist utan att man ens vet om det. Även fast inga kameror är inblandade.
Funderar allvarligt på att kasta iväg mobilen långt åt helvete. I och för sig behöver jag inte göra det eftersom jag precis ska till coh byta nummer. skönt. Men samtidigt är jag så sjukt beroende av den. Får panik så fort jag inte vet exakt var jag har den.
02:29
Jahapp, kanske man skulle försöka sova? Eller ska man gå ut och kolla på stjärnorna och intala sig själv att man inte alls är mörkrädd när man i själva verket håller på att dö av skräck? Alltid när jag kommer hem med bilen om natten så är den värsta biten när jag ska gå från bilen in till huset. Det är alltid där som hjärtat börjar slå lite snabbare, nerverna blir på spänn och de idylliska skräckfilm-scenarierna spelas upp i huvudet. Jävla skit nu dör jag. Märkligt nog så går det lika bra varje gång.
Är det förresten meningen att den här hösten ska bli en upprepning av den förra?
Man har alltid ett val, jovisst. Just nu håller jag mig jävligt låg och passiv. Låter valen välja mig. Eller nåt.
Dagens låt: Björk - Innocence
För ikväll ska vi sabotera ännu en av dina vita veckor! Det blir king!