Måndag
Igår funderade jag på om jag verkligen ska ta en tripp till Falun om en vecka eller inte. Har jag verkligen nåt att göra där? Visst vore det hemskt kul att hänga med familjen och typ Erika. Malin kommer antagligen befinna sig i den staden hennes pojkvän bor i (Var det Norrköping?)
Visst hade det varit kul att träffa alla andra gamla nära och kära men det brukar alltid sluta med att man inte ses i alla fall, då ingen har tid/lust eller vad vet jag.
Fördelarna med att åka hem en vecka:
- Serverad fantastiskt god mat varje dag
- Vara ensam max 3h/dygn
- Hänga med familjen
- Miljöombyte
- Spela tv-spel
Nackdelarna med att åka hem en vecka:
- Fredrik är kvar själv i Norge
- Jag får sova själv varje natt
- Väldigt slitsamma resor
- Ev. traumatiska saknadskollapser
Svårt val alltså. Får se hur det går på sjukhuset imorgon. Det är ju ingen idé att resa om jag blir handikappad igen.
Svårt att inte kunna planera ordentligt. Jag längtar tills på torsdag när mamma och pappa kommer hit, det ska bli skitkul. De är väldigt saknade.
Är jag dålig på att hålla kontakten med folk? Jag anser själv att jag försöker hålla kontakten med de jag vill ha kontakt med, men om jag känner att jag inte får någon respons så skiter jag i det på en gång. Då kan det ju inte betyda så mycket? Jag menar alla har ju mobiler och facebook. Det är väl inte så svårt att bara skicka iväg ett litet sms eller ett meddelande. Tar mindre än 30 sekunder.
Jag vet iaf att om jag har en kompis som skadar sig och får sitta och självdö i en lägenhet för sig själv i 3 månader så skulle jag komma och hälsa på den så ofta jag kunde. Kan iofös vara ett problem om vännen bor i ett annat land, men sedan beror det ju helt på vad man prioriterar och vad för slags fritid man har.
Jag blir så matt.
Dagens låt: Duffy - Mercy
To hell with you and all your friends
Jag hatar all slags form av myndigheter i Norge. Hela morgonen har jag försökt få tag i tryggdekontoret och höra vad fan dom håller på med och vart mina pengar är. Men, efter att ha suttit i telefonkö i 10 min så försvann alla pengar på mobilen. Hur kan det ens kosta något att ringa sådana samtal? Då tog jag Fredriks mobil och satt och väntade i 30 min. Inget svar. Då fick Fredrik lov att dra till jobbet.
Hur är det ens möjligt att det kan vara så dålig service? Till detta hör att jag skcikade in en ansökan om sykpenning den 4de mars. Fortfarande inget svar. Fredriks uncle Lars har hjälpt mig en massa med det här, och han som själv har jobbat inom det området, säger att han aldrig stött på så tröga människor. I Fredags när han ringde och pratade med dom hade dom tydligen sagt att dom skulle ringa mig samma dag och ge information.
Telefonen var tyst hela dagen.
Nåt annat jag är riktigt förbannad på, är sjukhuset. Det hette att jag skulle få gå 8 veckor med gips. Efter 4 veckor var det återbesök och gipsbyte, sedan skulle jag få komma tillbaka 4 veckor senare för att ta av gipset och röntga allt. När dom 4 veckorna hade gått och vi inte hade hört något alls från sjukhuset ringde vi dit och frågade när jag skulle komma in. Först visste dom det inte ens, och efter att vi själva fick lov att ringa igen nästa dag så meddelade dom att jag fick tid den 29de april. Då vart dom där 8 veckorna med gips helt plötsligt 11 veckor med gips.
Nu har jag fått jätteont i ryggen igen, känns ungefär lika illa som den första veckan efter olyckan. Vi har försökt få tag i läkaren igen för att försöka få en tidigare tid, men det har varit helt förgäves. I två dagar har dom lovat att dom ska ringa upp, och hör vi inget idag så vet jag inte vad jag gör.
Dom ger antagligen blanka fan i att jag får sitta fast med gipset i 3 veckor längre än vad dom lovat. Dom har antagligen ingen jävla aning om hur det känns. Om jag bara hade fått ta av gipset när jag skulle så hade allt kännts bättre, då hade det typ kännts som om jag var frisk.
Men nu sitter jag här helt luspank med en gipsad fot och en rygg som man knappt kan röra på. Dessutom har jag blivit väldigt förkyld, jätte täppt i näsan,värkande hals, dunkande huvudvärk.
Ska börja jobba den 20 maj enligt mina papper. Verkar det särskilt troligt? Nej, inte om man frågar mig...
Hur är det ens möjligt att det kan vara så dålig service? Till detta hör att jag skcikade in en ansökan om sykpenning den 4de mars. Fortfarande inget svar. Fredriks uncle Lars har hjälpt mig en massa med det här, och han som själv har jobbat inom det området, säger att han aldrig stött på så tröga människor. I Fredags när han ringde och pratade med dom hade dom tydligen sagt att dom skulle ringa mig samma dag och ge information.
Telefonen var tyst hela dagen.
Nåt annat jag är riktigt förbannad på, är sjukhuset. Det hette att jag skulle få gå 8 veckor med gips. Efter 4 veckor var det återbesök och gipsbyte, sedan skulle jag få komma tillbaka 4 veckor senare för att ta av gipset och röntga allt. När dom 4 veckorna hade gått och vi inte hade hört något alls från sjukhuset ringde vi dit och frågade när jag skulle komma in. Först visste dom det inte ens, och efter att vi själva fick lov att ringa igen nästa dag så meddelade dom att jag fick tid den 29de april. Då vart dom där 8 veckorna med gips helt plötsligt 11 veckor med gips.
Nu har jag fått jätteont i ryggen igen, känns ungefär lika illa som den första veckan efter olyckan. Vi har försökt få tag i läkaren igen för att försöka få en tidigare tid, men det har varit helt förgäves. I två dagar har dom lovat att dom ska ringa upp, och hör vi inget idag så vet jag inte vad jag gör.
Dom ger antagligen blanka fan i att jag får sitta fast med gipset i 3 veckor längre än vad dom lovat. Dom har antagligen ingen jävla aning om hur det känns. Om jag bara hade fått ta av gipset när jag skulle så hade allt kännts bättre, då hade det typ kännts som om jag var frisk.
Men nu sitter jag här helt luspank med en gipsad fot och en rygg som man knappt kan röra på. Dessutom har jag blivit väldigt förkyld, jätte täppt i näsan,värkande hals, dunkande huvudvärk.
Ska börja jobba den 20 maj enligt mina papper. Verkar det särskilt troligt? Nej, inte om man frågar mig...
Strålande solsken
Igår var jag och Fredrik in till Oslo city för andra gången under 3 månader. Fredrik skulle göra en ny tatuering (som för övrigt vart så fruktansvärt grym!) Så jag följde med som stöd. Det gick faktiskt förvånansvärt bra att ta sig fram på sträckan mot tåget, och att hoppa upp och ner för alla trapporna. När vi kom fram till Oslo S köpte vi baugetter på vårt favoritställe och började traska (hoppa) iväg mot Lucky 7 tattoos. När jag kom fram var jag helt blöt av svett. Ni har ingen aning om hur utmattande och ansträngande det är att gå långa sträckor på kryckor. Lucky 7 var verkligen en riktigt schysst tatueringstudio, lite annat än den jag är van vid i borlänge. Hela studion var inredd ungefär som ett piratskepp, himla kul stil faktiskt. Det var väldigt bra service och allt kändes mycket proffsigt. Precis så ska det vara!
Medans jag väntade på Fredrik satt jag och smaskade på min goda räkbaugette och hämtade inspiration från alla magasin dom hade där. Fy fan vad jag är sugen på att göra min halvsleeve nu!
När vi var klara gick vi och köpte lite grejer på apoteket (där jag för övrigt höll på att göra värsta vurpan för att jag är så disträ, och inte vet hur man går på kryckor) Vi hoppade vidare mot Cubus och köpte solskyddsfaktor till mig (jag har bränt mig som satan i solen) och efter det tog vi en sväng förbi mitt gamla jobb och hälsade på.
Kändes jättekonstigt att vara tillbaka där. Mycket blandade känslor. Det minskar inte suget efter att få börja jobba igen direkt... Innan vi hoppade på tåget så stannade vi och köpte en ny bok till mig, Marian Keyes "Rachels Ferie" som den heter på norska. Det är den enda jag inte läst av henne, så det ska bli kul!
På tåget var det svinmycket folk och jag har fått värsta folkskräcken så det var inte så kul. Dock så jobbade nog världens absolut bästa konduktör på tåget, har aldrig mött någon människa som jobbar inom ett serviceyrke som har varit sådär trevlig och mysig. När jag hade lyckats krångla mig av tåget och skulle börja den långa vandringen hem (Fredrik fortsatte för han skulle jobba) så skrek hon:
"God bedring da!"
Det gjorde min dag. Jag kunde inte låta bli att flina lite, fast jag var helt igenomsvettig och fick kämpa som fan i upp och nedförsbackar, dessutom med en tung påse som extrabörda. När jag var halvvägs hem fick jag lust att sätta mig ner och bara börja gråta. Men, tillslut lyckades jag ta mig hem och slänga av mig alla kläder och sätta mig ute i solen med min mysiga bok.
Efter en evighet kom tillslut Fredrik hem, han hade med sig ett paket till mig. Det visade sig vara världens sötaste Nallebjörn. Han är ganska stor och har en jättegullig liten jacka på sig. Det kanske verkar lite barnsligt men jag blev verkligen jätteglad, för det känns ganska tryggt på nåt sätt att ha något slags sällskap om dagarna, även om jag pratar med en nallebjörn (Sebastian). Särskilt ikväll när Fredrik är på kick-off och jag måste ha hela kvällen och natten helt ensam. Det är det värsta jag vet. Men, som tur är har jag en skitstark sömntablett kvar sen sjukhuset så jag får väl ta den.
Nu ska jag göra mig iordning innan jag ska bege mig iväg mot Lörenskog till fredriks föräldrar och hänga lite.
En dag som denna hade det varit perfekt med en hund så att jag hade sluppit den ekande, tomma ensamheten.
Dagens låt: The Kooks - Shine on
Medans jag väntade på Fredrik satt jag och smaskade på min goda räkbaugette och hämtade inspiration från alla magasin dom hade där. Fy fan vad jag är sugen på att göra min halvsleeve nu!
När vi var klara gick vi och köpte lite grejer på apoteket (där jag för övrigt höll på att göra värsta vurpan för att jag är så disträ, och inte vet hur man går på kryckor) Vi hoppade vidare mot Cubus och köpte solskyddsfaktor till mig (jag har bränt mig som satan i solen) och efter det tog vi en sväng förbi mitt gamla jobb och hälsade på.
Kändes jättekonstigt att vara tillbaka där. Mycket blandade känslor. Det minskar inte suget efter att få börja jobba igen direkt... Innan vi hoppade på tåget så stannade vi och köpte en ny bok till mig, Marian Keyes "Rachels Ferie" som den heter på norska. Det är den enda jag inte läst av henne, så det ska bli kul!
På tåget var det svinmycket folk och jag har fått värsta folkskräcken så det var inte så kul. Dock så jobbade nog världens absolut bästa konduktör på tåget, har aldrig mött någon människa som jobbar inom ett serviceyrke som har varit sådär trevlig och mysig. När jag hade lyckats krångla mig av tåget och skulle börja den långa vandringen hem (Fredrik fortsatte för han skulle jobba) så skrek hon:
"God bedring da!"
Det gjorde min dag. Jag kunde inte låta bli att flina lite, fast jag var helt igenomsvettig och fick kämpa som fan i upp och nedförsbackar, dessutom med en tung påse som extrabörda. När jag var halvvägs hem fick jag lust att sätta mig ner och bara börja gråta. Men, tillslut lyckades jag ta mig hem och slänga av mig alla kläder och sätta mig ute i solen med min mysiga bok.
Efter en evighet kom tillslut Fredrik hem, han hade med sig ett paket till mig. Det visade sig vara världens sötaste Nallebjörn. Han är ganska stor och har en jättegullig liten jacka på sig. Det kanske verkar lite barnsligt men jag blev verkligen jätteglad, för det känns ganska tryggt på nåt sätt att ha något slags sällskap om dagarna, även om jag pratar med en nallebjörn (Sebastian). Särskilt ikväll när Fredrik är på kick-off och jag måste ha hela kvällen och natten helt ensam. Det är det värsta jag vet. Men, som tur är har jag en skitstark sömntablett kvar sen sjukhuset så jag får väl ta den.
Nu ska jag göra mig iordning innan jag ska bege mig iväg mot Lörenskog till fredriks föräldrar och hänga lite.
En dag som denna hade det varit perfekt med en hund så att jag hade sluppit den ekande, tomma ensamheten.
Dagens låt: The Kooks - Shine on
Still waiting
Igår kom Lina hit och vi bestämde oss för att ta några öl och avnjuta lite vin. Det råkade bli rätt många öl och ännu mera vin. Men vi hade riktigt kul, inte haft sådär kul på länge. Det var skönt att få ett avbrott från all skit som bara går emot mig just nu. Lina hade haft en väldigt spännande helg som vi gick igenom och där ser jag en mycket ljus framtid. Vi lyssnade på 90-tal hits och blev överaskade med att Fredriks uncle Lars kom och ringde på dörren och gav oss en catering bricka med massa gott. Vi vart totalt överlyckliga, för när man är lite full blir det ju bara ännu godare! När Fredrik kom hem var han måttligt imponerad över våra fina sånger och fantastiska låtval.
Jag såg att han hade köpt gräddost (något som jag älskar, men bara ibland) Så jag hoppade in till Lina som satt i vardagsrummet och skrek:
"Lina! Han har köpt äggost!!!"
Det kanske inte låter så kul, men det kan jag lova att det var efter en del vin...
Så, idag mår jag sådär. Är lite bakis och bara trött på allt. Fredrik ringde dessutom och sa att han vann den jävla Levi's tävlingen. Så i slutet av Maj får han åka med dom andra butikscheferna som vann till New fucking York. Ha det så kul älskling! Jag är verkligen inte ett dugg avundsjuk och tycker att det ska bli jättekul att vara själv i 5 dagar...
Jag hatar att vara själv i lägenheten. Det är precis så att jag fixar det på dagarna, men när han ska åka iväg flera nätter vet jag inte vad jag ska göra. Knarka ner mig kanske. Men då har jag förhoppningsvis börjat jobba igen så jag har lite annat att tänka på. Tyvärr har jag en dålig känsla av att jag inte kommer att kunna börja jobba då det är sagt... Eftersom jag ser ut ungefär som quasimodo i ryggen och fortfarande haltar fram på gips i två veckor till så ser framtiden inte särskilt ljus ut.
Jag ser faktiskt inget som helst ljus i det här.
Dagens låt: Sichelle - Fuck deg
Jag såg att han hade köpt gräddost (något som jag älskar, men bara ibland) Så jag hoppade in till Lina som satt i vardagsrummet och skrek:
"Lina! Han har köpt äggost!!!"
Det kanske inte låter så kul, men det kan jag lova att det var efter en del vin...
Så, idag mår jag sådär. Är lite bakis och bara trött på allt. Fredrik ringde dessutom och sa att han vann den jävla Levi's tävlingen. Så i slutet av Maj får han åka med dom andra butikscheferna som vann till New fucking York. Ha det så kul älskling! Jag är verkligen inte ett dugg avundsjuk och tycker att det ska bli jättekul att vara själv i 5 dagar...
Jag hatar att vara själv i lägenheten. Det är precis så att jag fixar det på dagarna, men när han ska åka iväg flera nätter vet jag inte vad jag ska göra. Knarka ner mig kanske. Men då har jag förhoppningsvis börjat jobba igen så jag har lite annat att tänka på. Tyvärr har jag en dålig känsla av att jag inte kommer att kunna börja jobba då det är sagt... Eftersom jag ser ut ungefär som quasimodo i ryggen och fortfarande haltar fram på gips i två veckor till så ser framtiden inte särskilt ljus ut.
Jag ser faktiskt inget som helst ljus i det här.
Dagens låt: Sichelle - Fuck deg
here we go again!
Yes, jag har bestämt mig för att återuppta mitt bloggande. Jag har ju trots allt haft den här bloggen i 2 år, så det vore lite trist att bara ta bort den.
Har haft en väldigt bra och dålig helg. Fredagen var lite tung eftersom jag fick reda på att jag ska få ta av gipset 2 veckor senare än planerat. Det var väldigt dåliga nyheter som kom på helt fel tillfälle. Jag och fredrik åkte till Strömmen på kvällen för att tröstshoppa lite. Vi började på Bikbok där jag skulle prova lite shorts och en väst. Alla shortsen var för små fast de var i rätt storlek, och västen satt helt galet. Kul att äntligen komma ut i en affär och inse att man har blivit ett fetto! Jag var skitsur och vi fortsatte mot Carlings där jag såklart faktiskt fann något. Det vart en riktigt ful/snygg Levi's klänning. Alldeles för dyr, fast 40% rabatten.. Aja whatever, jag behövde tröstshopping. Vi åt lite god mat (bakad potatis, mums!) Och sedan fortsatte vi mot Bodyshop där vi blev kvar ett tag. Hon som jobbade var väldigt söt och engagerad säljare som vi genast gillade. Köpte nytt bodybutter och ett lypsyl som hjälper kampen mot HIV. Dagens goda gärning! Fick med mig världens godaste Chaite från Delideluca, sedan åkte vi hem och jag var helt sliten och somnade tidigt.
Igår hade vi fortfarande bilen så vi åkte och handlade lite mat. Lite mat för 700 spänn. Efter det drog vi till Henny och Harald och bara slappade, lekte med Synne och Aurora (christians barn) och åt god mat. När jag och Fredrik kom hem söp vi ner oss totalt och spelade vänd-tian ungefär 10 gånger i rad. Jag vann ca 7/10 ggr. Wooh!
Idag sov vi till halv 3, så det blir en riktigt slappardag framför teven. Det behöver vi. Inte så annorlunda mot hur mina dagar brukar se ut, men jag är bara lycklig för att Fredrik är hemma och sällskapar istället för att vara på jobb.
Vi sitter nu och drömmer om att skaffa en engelsk bulldog. Han ska het Frank och kommer vara världens grymmaste. Ingen populär idé bland våra familjer, men de kommer smälta när de ser honom.
Dagens låt: The Kooks - Always where I need to be
Har haft en väldigt bra och dålig helg. Fredagen var lite tung eftersom jag fick reda på att jag ska få ta av gipset 2 veckor senare än planerat. Det var väldigt dåliga nyheter som kom på helt fel tillfälle. Jag och fredrik åkte till Strömmen på kvällen för att tröstshoppa lite. Vi började på Bikbok där jag skulle prova lite shorts och en väst. Alla shortsen var för små fast de var i rätt storlek, och västen satt helt galet. Kul att äntligen komma ut i en affär och inse att man har blivit ett fetto! Jag var skitsur och vi fortsatte mot Carlings där jag såklart faktiskt fann något. Det vart en riktigt ful/snygg Levi's klänning. Alldeles för dyr, fast 40% rabatten.. Aja whatever, jag behövde tröstshopping. Vi åt lite god mat (bakad potatis, mums!) Och sedan fortsatte vi mot Bodyshop där vi blev kvar ett tag. Hon som jobbade var väldigt söt och engagerad säljare som vi genast gillade. Köpte nytt bodybutter och ett lypsyl som hjälper kampen mot HIV. Dagens goda gärning! Fick med mig världens godaste Chaite från Delideluca, sedan åkte vi hem och jag var helt sliten och somnade tidigt.
Igår hade vi fortfarande bilen så vi åkte och handlade lite mat. Lite mat för 700 spänn. Efter det drog vi till Henny och Harald och bara slappade, lekte med Synne och Aurora (christians barn) och åt god mat. När jag och Fredrik kom hem söp vi ner oss totalt och spelade vänd-tian ungefär 10 gånger i rad. Jag vann ca 7/10 ggr. Wooh!
Idag sov vi till halv 3, så det blir en riktigt slappardag framför teven. Det behöver vi. Inte så annorlunda mot hur mina dagar brukar se ut, men jag är bara lycklig för att Fredrik är hemma och sällskapar istället för att vara på jobb.
Vi sitter nu och drömmer om att skaffa en engelsk bulldog. Han ska het Frank och kommer vara världens grymmaste. Ingen populär idé bland våra familjer, men de kommer smälta när de ser honom.
Dagens låt: The Kooks - Always where I need to be