It's all about me

Allt känns totalt hopplöst. Det är svinkallt överallt. Jobbet går skitsegt. Jag slutar om en evighet. Jag vill bara hem och lägga mig i sängen med Torsten och fly från verkligheten in i någon bra film eller serie. Inte ens chipsen som är kvar från igår är goda. Jag har iaf köpt Sushi som jag ska äta till lunch. Hoppas det blir gott.

Jag slutar jobbet om 2 veckor. Sedan är jag arbetslös. Vad fan ska jag göra då? Jag skulle säkert få jobba kvar om jag ville, men jag vill bort från Sverige. Det kanske blir Norge. Kanske Dublin. Kanske England. Eller varför inte Afrika? Kanske Mongoliet när jag ändå är igång! Nordpolen! Förvirringen saknar gränser, ångesten är total. Jag är ett levande frågetecken som inte ens har en fråga före sig.

Jag är lost helt enkelt. Jag har kört fast.

Mitt och Malins krismöte som vi hade igårkväll gick mest åt att spela Backgammon och vräka i oss choklad, chips och cola. Ungefär så organiserade är vi. Vi hanterar kriser genom att slappa i hennes säng med Backgammon och tröstäta. Vi skulle antagligen inte ens märka ifall det blev översvämning eller jordbävning. Vi skulle iaf knappast bry oss. Vi kanske skulle bli lite irriterade över att pjäserna ramlade ner på golvet, eller helt plötsligt börja flyta omkring. Dock så hade vi anpassat oss, för det är något som vi är bra på. Vi anpassar oss efter den aktuella situationen. Den som råder just nu är alltså meningslöshet, förvirran och uppgivenhet.

Om någon vänlig själ därute har en idé, så mottages de tacksamt.

adjö.