It's all about me

Jaha då var vi här igen. Söndagskväll. Ordet ger mig en bitter eftersmak. Det ligger något tungt över det. Jag undrar om det är ett inlärt beteende att vara deppig och bitter på söndagskvällar? Att man helt enkelt har lärt sig att vara det, och inte kan ändra på det? Kanske är det en instinkt. En jävligt konstig sådan i så fall.
Egentligen har hela dagen varit dålig. Jag har varit bakis, trött och haft alldeles för mycket tankar i huvudet. Jag kollade på "Höstlegender" som var en av de sorgligaste filmerna jag sett i hela mitt liv och tårarna fullkomligt sprutade under 2h. Patetiskt, jag vet. Jag skyller på att jag var trött och känslomässigt instabil.
Jag kunde aldrig riktigt repa mig efter filmen, utan allt var hemskt och hopplöst en bra stund efteråt.

Jag ville bara att någon skulle ringa mig och ta med mig ut på något. Förgäves låg jag och stirrade på mobilen som vägrade att ringa eller ge mig ett sms. Tanken på att jag själv kunde höra av mig till någon och genast få något att göra slog mig förstås aldrig. Men tillslut hörde jeanette av sig. En riktig hjälte. Hon tog mig med på solning, sen köpte vi godis, cola, dipp + chips. Vi tog med kalaset hem till mig, la oss i min stora säng och kollade på Bridget Jones. Den filmen är alltid min räddare i nöden. Den fixar allt, gör allt bra. Den här kvällen var inget undantag och vi hade det jättemysigt. Humöret steg och jag blev riktigt glad.

Som tur är så är det ganska skönt att ha sådana här dagar då och då. Det är skönt att ligga under täcket och verkligen gräva ner sig i sin självömkan. På något märklgit vis gör det att man känner sig levande.

God natt

Kvällens låt: Foo Fighters - Everlong (acoustic)