Tre generationer kvinnor

Då har min kärlek packat väskan och dragit iväg till The big apple. Eftersom jag är så extremt sällskapssjuk och inte klarar mig själv, så tackade jag ja till att få bo hos fredriks söta mamma Henny medan han är borta. Hennys man Harald är också borta över helgen, så då får vi sällskap av varann.

Nu på kvällen så har jag, Henny och hennes mamma (Fredriks mormor) suttit på deras uteplats i solen och druckit vin och smirnoff ice. Det är verkligen något som känns otroligt vuxet att kunna sitta med sin pojkväns mamma och hennes mamma, och ta några glas vin. Vi har pratat om en massa olika saker, allt från Bröllop till drinkar och boendelösningar. Men det som kanske var mest intressant var de olika problemen alla hade, och vart vi alla stod i livet.

Mormorn (60+) hade ett stort problem som hon inte visste vad hon skulle göra med. Hennes sambo Thor hade köpt en massa ruskigt gräsliga porslin/glasfigurer som han hade ställt på deras "finbord med pynt". De hade tagit sådan plats att hon vart tvungen att flytta sin utsökta silverservis till en hylla. Och hon kunde inte ens berätta för honom hur fula hon tyckte dom var. Mitt och Hennys förslag var att vi skulle supa ned mormorn, som sedan skulle vingla in i huset och "råka" ha sönder alla de fula porslin/glasfigurerna. Men det kunde hon ju bara inte göra, hennes sambo tyckte ju att dom var såå fina! (de var dessutom svindyra) (Mormorn är förövrigt rätt cool och har mycket bling-bling på sig)

Hennys (45+) problem var att hon slet med att få nytt folk till hennes jobb, och höll en massa intervjuer hela tiden. Dessutom hade hon en stor tjock bok i läxa som handlar som ledaregenskaper att plöja sig igenom. Annars är nog hennes bekymmer pretty much att hålla huset skinande rent.

Och så kommer vi till mig då, den snart nyfyllda 20-åringen som har hela livet framför sig. Jag har ju iofös en hel del massa problem. Men det största just nu är att jag enligt min sjukskrivning ska börja jobba på måndag. tror det är ganska omöjligt, eftersom jag fortfarande går på kryckor och ska till sjukhuset imorgon för att ta bort några skruvar i foten. Så mitt största problem är att jag måste bli frisk inom en väldigt snar framtid. Iofös är det väl ingen katatsrof om jag börjar jobbet en vecka senare. Men jag ska inte ha några som helst förhoppningar inför sjukhusbesöket imorgon, då blir jag bara besviken.  Annars är det nog en lögn att säga att jag har en hel del massa problem. Det är ju inte sant. Jag har världens mest fantastiska pojkvän och helt underbara vänner, och jag är för en gångs skull inte pank. Jag är rik.

Så, jag hoppas att det kommer gå svinbra på sjukhuset imorgon och att jag snart ska få börja jobba och framförallt böra leva igen.

Puss och kärlek.

4 dagar kvar

Det blev Falun iaf då. Det var lika bra att resa hit en sväng när Fredrik ändå bara jobbar och dessutom ska iväg till Hamar i helgen. På Lördag ska jag och pappa åka till sthlm och hälsa på farmor, känns som om det är bra att passa på när man fortfarande har möjlighet. Hon ville bjuda på sushi så det blir en mysig dag. Hinner förhoppningsvis med en sväng till kusinerna också! 

Så... vad gör jag här hemma?
Knappt någonting faktiskt. Det som är planerat är att jag kanske ska träffa Anna idag, annars ska min familj på middag hos Erikas familj på fredag. Det ser jag fram emot mycket, ska bli väldigt mysigt. Dessutom är Erikas mamma en av mina stora idoler. 
På ett sätt är det rätt skönt att vara hemma. Jag vet vart allt finns, det finns hur mycket mat som helst, jag får qualitytime med Kim och mycket sällskap av familjen. Men när jag skrev innan att det skulle bli svårt att vara borta från fredrik i en vecka så hade jag ingen aning om hur svårt det faktiskt skulle bli.
Hur kan det vara möjligt att sakna någon så mycket så att man blir helt deppig? jag vet att han sliter med att vara själv hemma också, vilket gör det ännu jobbigare. Japp, att jag har blivit en toffel är numer fakta. 

Idag ska jag och mamma åka till Kupolen! Jag ser fram emot det en massa. Då kan jag köpa lite roliga saker till lägenheten på Lagerhaus och kanske ett par nya skor. Kan dock bli rätt slitsamt att gå runt där. Eftersom jag vägrar att använda den där hemska austronautpjäxan jag fick från sjukhuset in public, så får vi antingen låna en rullstol eller så får jag hoppa runt på enbart kryckorna.  Rullstolen vore skön men jag kommer antagligen få panik och inbilla mig att jag är förlamad på riktigt eller nåt. Den vore minst smärtsam fysiskt men verkligen inte psykiskt. 
Jag menar, jag kan ta en hel del men det finns gränser på hur mycket man ska behöva lida för något. 
Nej, om jag vilar hela dagen och tar lite painkillers så går det nog fint med enbart kryckorna. 

ÅH! Jag kom precis på en helt fantastisk sak. Pappa tog ju med sig vår gamla mac till mig i Oslo, där har jag verkligen all bra musik! Fick dessutom ett par högtalare av pappa i måndags så nu jävlar ska jag se på nedladdade filmer på widescreenskärm och med superbra ljud. 

Nej, nu blir det dags för mer oth, har börjat på säsong ett igen. Det är sån sjukt bra musik i den serien, blir alldeles lycklig!

Dagens låt: The american analog set - Hard to find

image253
Jag och mamma i Frognerparken i Oslo

Måndag

Igår funderade jag på om jag verkligen ska ta en tripp till Falun om en vecka eller inte. Har jag verkligen nåt att göra där? Visst vore det hemskt kul att hänga med familjen och typ Erika. Malin kommer antagligen befinna sig i den staden hennes pojkvän bor i (Var det Norrköping?)
Visst hade det varit kul att träffa alla andra gamla nära och kära men det brukar alltid sluta med att man inte ses i alla fall, då ingen har tid/lust  eller vad vet jag.

Fördelarna med att åka hem en vecka:

  • Serverad fantastiskt god mat varje dag
  • Vara ensam max 3h/dygn
  • Hänga med familjen
  • Miljöombyte
  • Spela tv-spel

Nackdelarna med att åka hem en vecka:

  •  Fredrik är kvar själv i Norge
  • Jag får sova själv varje natt
  • Väldigt slitsamma resor
  • Ev. traumatiska saknadskollapser

Svårt val alltså. Får se hur det går på sjukhuset imorgon. Det är ju ingen idé att resa om jag blir handikappad igen.
Svårt att inte kunna planera ordentligt. Jag längtar tills på torsdag när mamma och pappa kommer hit, det ska bli skitkul. De är väldigt saknade.

Är jag dålig på att hålla kontakten med folk? Jag anser själv att jag försöker hålla kontakten med de jag vill ha kontakt med, men om jag känner att jag inte får någon respons så skiter jag i det på en gång. Då kan det ju inte betyda så mycket?  Jag menar alla har ju mobiler och facebook. Det är väl inte så svårt att bara skicka iväg ett litet sms eller ett meddelande. Tar mindre än 30 sekunder. 

Jag vet iaf att om jag har en kompis som skadar sig och får sitta och självdö i en lägenhet för sig själv i 3 månader så skulle jag komma och hälsa på den så ofta jag kunde. Kan iofös  vara ett problem om vännen bor i ett annat land, men sedan beror det ju helt på vad man prioriterar och vad för slags fritid man har.

Jag blir så matt.

Dagens låt: Duffy - Mercy


To hell with you and all your friends

Jag hatar all slags form av myndigheter i Norge. Hela morgonen har jag försökt få tag i tryggdekontoret och höra vad fan dom håller på med och vart mina pengar är. Men, efter att ha suttit i telefonkö i 10 min så försvann alla pengar på mobilen. Hur kan det ens kosta något att ringa sådana samtal? Då tog jag Fredriks mobil och satt och väntade i 30 min. Inget svar. Då fick Fredrik lov att dra till jobbet.
Hur är det ens möjligt att det kan vara så dålig service? Till detta hör att jag skcikade in en ansökan om sykpenning den 4de mars. Fortfarande inget svar. Fredriks uncle Lars har hjälpt mig en massa med det här, och han som själv har jobbat inom det området, säger att han aldrig stött på så tröga människor. I Fredags när han ringde och pratade med dom hade dom tydligen sagt att dom skulle ringa mig samma dag och ge information.
Telefonen var tyst hela dagen.

Nåt annat jag är riktigt förbannad på, är sjukhuset. Det hette att jag skulle få gå 8 veckor med gips. Efter 4 veckor var det återbesök och gipsbyte, sedan skulle jag få komma tillbaka 4 veckor senare för att ta av gipset och röntga allt. När dom 4 veckorna hade gått och vi inte hade hört något alls från sjukhuset ringde vi dit och frågade när jag skulle komma in. Först visste dom det inte ens, och efter att vi själva fick lov att ringa igen nästa dag så meddelade dom att jag fick tid den 29de april. Då vart dom där 8 veckorna med gips helt plötsligt 11 veckor med gips.
Nu har jag fått jätteont i ryggen igen, känns ungefär lika illa som den första veckan efter olyckan. Vi har försökt få tag i läkaren igen för att försöka få en tidigare tid, men det har varit helt förgäves. I två dagar har dom lovat att dom ska ringa upp, och hör vi inget idag så vet jag inte vad jag gör.
Dom ger antagligen blanka fan i att jag får sitta fast med gipset i 3 veckor längre än vad dom lovat. Dom har antagligen ingen jävla aning om hur det känns. Om jag bara hade fått ta av gipset när jag skulle så hade allt kännts bättre, då hade det typ kännts som om jag var frisk.

Men nu sitter jag här helt luspank med en gipsad fot och en rygg som man knappt kan röra på. Dessutom har jag blivit väldigt förkyld, jätte täppt i näsan,värkande hals, dunkande huvudvärk.
Ska börja jobba den 20 maj enligt mina papper. Verkar det särskilt troligt? Nej, inte om man frågar mig...

Strålande solsken

Igår var jag och Fredrik in till Oslo city för andra gången under 3 månader. Fredrik skulle göra en ny tatuering (som för övrigt vart så fruktansvärt grym!)  Så jag följde med som stöd. Det gick faktiskt förvånansvärt bra att ta sig  fram på sträckan mot tåget, och att hoppa upp och ner för  alla trapporna. När vi kom fram till Oslo  S köpte vi baugetter på vårt favoritställe och började traska (hoppa) iväg mot Lucky 7 tattoos. När jag kom fram var jag helt blöt av svett. Ni har ingen aning om hur utmattande och ansträngande det är att gå långa sträckor på kryckor. Lucky 7 var verkligen en riktigt schysst tatueringstudio, lite annat än den jag är van vid i borlänge. Hela studion var inredd ungefär som ett piratskepp, himla kul stil faktiskt. Det var väldigt bra service och allt kändes mycket proffsigt. Precis så ska det vara!
Medans jag väntade på Fredrik satt jag och smaskade på min goda räkbaugette och hämtade inspiration från alla magasin dom hade där. Fy fan vad jag är sugen på att göra min halvsleeve nu!

När vi var klara gick vi och köpte lite grejer på apoteket (där jag för övrigt höll på att göra värsta vurpan för att jag är så disträ, och inte vet hur man går på kryckor) Vi hoppade vidare mot Cubus och köpte solskyddsfaktor till mig (jag har bränt mig som satan i solen) och efter det tog vi en sväng förbi mitt gamla jobb och hälsade på.
Kändes jättekonstigt att vara tillbaka där. Mycket blandade känslor. Det minskar inte suget efter att få börja jobba igen direkt... Innan vi hoppade på tåget så stannade vi och köpte en ny bok till mig, Marian Keyes "Rachels Ferie" som den heter på norska. Det är den enda jag inte läst av henne, så det ska bli kul!

På tåget var det svinmycket folk och jag har fått värsta folkskräcken så det var inte så kul. Dock så jobbade nog världens absolut bästa konduktör på tåget, har aldrig mött någon människa som jobbar inom ett serviceyrke som har varit sådär trevlig och mysig. När jag hade lyckats krångla mig av tåget och skulle börja den långa vandringen hem (Fredrik fortsatte för han skulle jobba) så skrek hon:
"God bedring da!"
Det gjorde min dag. Jag kunde inte låta bli att flina lite, fast jag var helt igenomsvettig och fick kämpa som fan i upp och nedförsbackar, dessutom med en tung påse som extrabörda. När jag var halvvägs hem fick jag lust att sätta mig ner och bara börja gråta. Men, tillslut lyckades jag ta mig hem och slänga av mig alla kläder och sätta mig ute i solen med min mysiga bok.

Efter en evighet kom tillslut Fredrik hem, han hade med sig ett paket till mig. Det visade sig vara världens sötaste Nallebjörn. Han är ganska stor och har en jättegullig liten jacka på sig. Det kanske verkar lite barnsligt men jag blev verkligen jätteglad, för det känns ganska tryggt på nåt sätt att ha något slags sällskap om dagarna, även om jag pratar med en nallebjörn (Sebastian). Särskilt ikväll när Fredrik är på kick-off och jag måste ha hela kvällen och natten helt ensam. Det är det värsta jag vet. Men, som tur är har jag en skitstark sömntablett kvar sen sjukhuset så jag får väl ta den.

Nu ska jag göra mig iordning innan jag ska bege mig iväg mot Lörenskog till fredriks föräldrar och hänga lite.
En dag som denna hade det varit perfekt med en hund så att jag hade sluppit den ekande, tomma ensamheten.

Dagens låt: The Kooks - Shine on

Still waiting

Igår kom Lina hit och vi bestämde oss för att ta några öl och avnjuta lite vin. Det råkade bli rätt många öl och ännu mera vin. Men vi hade riktigt kul, inte haft sådär kul på länge. Det var skönt att få ett avbrott från all skit som bara går emot mig just nu. Lina hade haft en väldigt spännande helg som vi gick igenom och där ser jag en mycket ljus framtid. Vi lyssnade på 90-tal hits och blev överaskade med att Fredriks uncle Lars kom och ringde på dörren och gav oss en catering bricka med massa gott. Vi vart totalt överlyckliga, för när man är lite full blir det ju bara ännu godare!  När Fredrik kom hem var han måttligt imponerad över våra fina sånger och fantastiska låtval.
Jag såg att han hade köpt gräddost (något som jag älskar, men bara ibland) Så jag hoppade in till Lina som satt i vardagsrummet och skrek:
"Lina! Han har köpt äggost!!!"
Det kanske inte låter så kul, men det kan jag lova att det var efter en del vin...

Så, idag mår jag sådär. Är lite bakis och bara trött på allt. Fredrik ringde dessutom och sa att han vann den jävla Levi's tävlingen. Så i slutet av Maj får han åka med dom andra butikscheferna som vann till New fucking York. Ha det så kul älskling! Jag är verkligen inte ett dugg avundsjuk och tycker att det ska bli jättekul att vara själv i 5 dagar...
Jag hatar att vara själv i lägenheten. Det är precis så att jag fixar det på dagarna, men när han ska åka iväg flera nätter vet jag inte vad jag ska göra. Knarka ner mig kanske. Men då har jag förhoppningsvis börjat jobba igen så jag har lite annat att tänka på.  Tyvärr har jag en dålig känsla av att jag inte kommer att kunna börja jobba då det är sagt... Eftersom jag ser ut ungefär som quasimodo i ryggen och fortfarande haltar fram på gips i två veckor till så ser framtiden inte särskilt ljus ut.

Jag ser faktiskt inget som helst ljus i det här.

Dagens låt: Sichelle - Fuck deg

here we go again!

Yes, jag har bestämt mig för att återuppta mitt bloggande. Jag har ju trots allt haft den här bloggen i 2 år, så det vore lite trist att bara ta bort den.

Har haft en väldigt bra och dålig helg. Fredagen var lite tung eftersom jag fick reda på att jag ska få ta av gipset 2 veckor senare än planerat. Det var väldigt dåliga nyheter som kom på helt fel tillfälle. Jag och fredrik åkte till Strömmen på kvällen för att tröstshoppa lite. Vi började på Bikbok där jag skulle prova lite shorts och en väst. Alla shortsen var för små fast de var i rätt storlek, och västen satt helt galet. Kul att äntligen komma ut i en affär och inse att man har blivit ett fetto!  Jag var skitsur och vi fortsatte mot Carlings där jag såklart faktiskt fann något. Det vart en riktigt ful/snygg Levi's klänning. Alldeles för dyr, fast 40% rabatten.. Aja whatever, jag behövde tröstshopping. Vi åt lite god mat (bakad potatis, mums!) Och sedan fortsatte vi mot Bodyshop där vi blev kvar ett tag. Hon som jobbade var väldigt söt och engagerad säljare som vi genast gillade. Köpte nytt bodybutter och ett lypsyl som hjälper kampen mot HIV. Dagens goda gärning! Fick med mig världens godaste Chaite från Delideluca, sedan åkte vi hem och jag var helt sliten och somnade tidigt.

Igår hade vi fortfarande bilen så vi åkte och handlade lite mat. Lite mat för 700 spänn. Efter det drog vi till Henny och Harald och bara slappade, lekte med Synne och Aurora (christians barn) och åt god mat. När jag och Fredrik kom hem söp vi ner oss totalt och spelade vänd-tian ungefär 10 gånger i rad. Jag vann ca 7/10 ggr. Wooh!

Idag sov vi till halv 3, så det blir en riktigt slappardag framför teven. Det behöver vi. Inte så annorlunda mot hur mina dagar brukar se ut, men jag är bara lycklig för att Fredrik är hemma och sällskapar istället för att vara på jobb. 
Vi sitter nu och drömmer om att skaffa en engelsk bulldog. Han ska het Frank och kommer vara världens grymmaste. Ingen populär idé bland våra familjer, men de kommer smälta när de ser honom. 

Dagens låt: The Kooks - Always where I need to be

Everything's magic

tammy.t säger:

alltså nu kan jag nog inte komma hem på ons iaf

tammy.t säger:

för de ringde nyss och ville ha mig på nån intervju,

Ann säger:

nähä. nytt jobb på g

tammy.t säger:

men vet inte om jag ska gå på den, för jag tror jag sökt nåt helt fel jobb

tammy.t säger:

som typ flyginstruktör på flygplatsen?

Ann säger:

det låter kul och se när alla plan störtar!!

Tack Mamma för det fina stödet ;D

Ahhh jag blir tokig. Har verkligen sett fram emot min hemresa supermycket, men nu vet jag inte när jag kan komma hem. Skulle få mer info angående det här jobbet på min mail, men det lät ju lite tokigt. Jag har knappast någon kapacitet till ett jobb som instruktör för flygsimulator eller vad hon sa..? Isåfall får jag säga att jag fått ett annat jobb och tacka nej till intervjun, så drar jag hem på onsdag ändå. Imorgon ska jag på intervju som skiftledare på McDonalds. Sjukt bra lön, men nog inte det roligaste jobbet. Slipper iaf äckelböckerna :)

Fy fan vad jag är förvirrad just nu. Förvirrad, glad, bakis och snurrig. Ungefär så är varje dag här i Oslo. Känns iaf jättekul att jag har fått lite respons på de jobb jag sökt! Nu börjar saker gå riktigt bra här och ja trivs jättebra. Har under förmiddagen kämpat mig upp och ner för de ca 80 trappstegen till tvättstugan. En vända kvar, sen är jag klar med springet i trapporna.

Usch jag vet inte alls vad jag ska ta mig till. Jag vill ju verkligen hem, men samtidigt så måste jag ha ett jobb.
Jag ska fundera lite, så får vi helt enkelt se vad som händer.

image251
En vacker dag vid aker brygge i Oslo.


Oh my god, I can not be bothered with this

Malin älskar mig, trots att jag gör konstiga ljud på statoil. Det måste vara eäkta kärlek, eller hur?

Anna och Emma älskar mig också, jag kommer verkligen att sakna dessa brduar. Jag har alltid så sjukt kul med dem. Men de finns ju kvar. jag kommer ju knappast dö direkt. Fast Mirre o erika låg i min säng när jag var i oslo och filosoferade, precis som om jag vore just död. De ville typ hedra mitt minne. Tack roger för den superstarka drinken, den gjorde minsann susen.

My fingertips are holding on to the cracks of our foundation.... I know that I should forget but I cant.

Känns lite kul att det sista jag såg av Falun var en av killarna från "gänget". Haha, det är så sjukt komiskt att de är så jävla lika varann. Undrar allt vart de får allt ifrån? Undrar om de har nån idol somd e alla härmar? Vore mycket intressant att analysera deras beteende. HAHAHAHAH.
Mycket mycket kul har jag iaf haft ikväll, särskilt på statoil. Kommer ha träningsvärk i magen imorrn.

Så nu är det alltså dags. Hejdå Falun. Imorgon tar jag verklöigen mitt pick och pack och flyttar på riktigt. Känslorna är blandade. Känns mest otrolgit sjukt jävla cpkul och spännande. Sorgligt att lämna alla kompisar, men jag evt ju att de alltid finns kvar. Oslo är int elångt härfrån, kom gärna och hälsa på mig.

Mina ben värker. Min hjärna är paj, totally fucked up. Men på ett rba sätt-
Känns skönt att jag slapp träffa skräcken med kepsen ikväll, det ahde vart sjukt jobbigt. Det var sjukt jobbigt redan som det var. Jag ebhöver verkligen inte någon sådan där skit. Men jag fick faktiskt en del kalrheter, tex att han tydligen skulle vara en riktigt skit när man väl kände honom. Mend et visste jag ju egentligen. Ändå så hoppas man att nu, aknske, den här gången är det annorlunda. Fan vad blåst man är egentligen. Dumma jävla killjävlar. Den jävla jäveln. WHATEVER nu flyr jag landet, nice knowing you Falun!  Dumma funderingar och dumma killar får stanna kvar, jag ahr inte packat ned det i mitt flyttlass. Och om de skulle följa emd ändå, då jävlar ska de få se.

Som tur är finns det lite hopp, jag ska trots allt bo med världens bästa kille. Vi kommer ha sjukt kul under vår oslo-tid.

Nu ska jag sova i mirres säng eftersom mitt rum är totalt kaos utan möbler.

Tack för mig.

Oslo is the place to be

Sitter hemma hos Emilia nu och har precis avnjutit en supergod middag med hennes kombo och gayvänner. Jag älskar den här staden, har fallit totalt! Den är hur fin som helst och alla är verkligen trevliga.
Lite jobbigt att vi inte har några möbler i lägenheten, men igår var vi på ikea och shoppade lite fina saker. Idag har jag även blivit stolt ägare till världens finaste BillaBong vinterjacka.
Jag trivs verkligen hur bra som helst, nu är det bara ett jobb och möbler som saknas, sedan är allt perfekt verkligen. Kommer dock hem till helgen och hämtar lite grejer.

Det bästa med det här landet är att jag har ca 20 meter till närmaste affär där jag kan köpa hur mycket öl som helst (:

Puss på er!

Hejdå Falun

Om 12 h sitter jag förmodligen i bilen påväg till buss-stationen. Eller det gör jag, helt säkert. Känns helt sjukt allting. Tänk hur allt blev ändå tillslut. Sedan ca ett år tillbaka var min plan att åka med Lovisa, My och Miranda till Australien. Hjärtat och magkänslan sa nej, jag och My hoppade av. Oslo kändes otroligt lockande, så jag bestämde mig för att det var min nya plan. Malin hade planerat att åka till Dublin sedan ca 2 år tillbaka. Visst åkte hon, men hon ångrade sig ganska snabbt och åkte till Erkz i Oslo för att överaska mig med världens bästa nyhet; Hon skulle flytta med mig till Oslo. Malin kom så småningom hem därifrån och vi började fantisera ihop en fantastisk framtid tillsammans.
Erkz va lycklig över att han skulle få både mig och Malin till sin stad, och jag sa upp mig från jobbet.  Min lycka saknade gränser, Malin skulle finnas med mig! Någonstans här kom Miranda på att hon inte alls ville till Australien. Hon ville till England. Nu var det bara Lovisa kvar som håller fast vid sin Australienresa, (hon åker om några dagar.)
Jag och Malin började tveka lite på Oslo. Vore det verkligen så kul? Det vore ju som att flytta till ett nytt Falun med skyhöga depositionsavgifter och konstigt språk. Dublin kändes frestande... eller..!?  Efter lite beräkningar och funderingar var vi tvärsäkra på att Dublin var vår plan. (här försökte mirre få oss till england, men vi var bestämda på grannlandet)
Men Dublinplanerna gick verkligen inte bra. Det kändes lite som om de flesta motarbetade oss, särskilt från Malins sida. Ett tag såg allt mycket mörkt ut. Jag och Malin var totalt vilsna, vi hade ingen aning om någonting förutom att vi hade varandra.
En dag kom vi plötsligt båda två att tänka på en ny plan; Säsonga i Sälen! Malin sökte en massa jobb medan jag förlitade mig på bra kontakter och tur. Malin visade sig ha valt det smartaste draget. Hon blev uppringd och fixad en intervju som hon självklart glänste på och knep åt sig jobbet hur lätt som helst. Min kontakt visade sig vara av det dåliga slaget, så inte ens turen kunde hjälpa mig den här gången. Jag blev ganska bitter och vägrade sätta min fot på Sälens snöiga berg bland alla fjantiga snow- och skidkillar.
En dag efter vart det klart med boende för mig i Oslo. Det kändes som om det var en mening med allt. Tyvärr var den bittra sanningen omöjlig att undvika, jag och Malin skulle få lov att splittras.

Så, efter många om och men, funderingar hit och dit, vilda idéer och en rejäl dos is i magen slutade allt med att jag åker till Oslo, Malin till Sälen, Miranda till England, Lovisa till Australien och My till Japan. Alla splittras.

Vi hade Hejdå-fest för mig i lördags, alla mina favoritpersoner var här. Det var en totalt fulländad kväll som jag aldrig kommer glömma. Det är er jag kommer tänka på när jag är ledsen. Det är ni som gör mig glad och håller mig klar.  Jag är så otroligt glad över de vänner jag har, ni betyder verkligen allt.

Och Malin. Jag vet inte vad jag ska säga. När jag tänker på att vi kommer att splittras så vägrar jag att ta itu med det och låtsats som om vi nästa vecka kommer at sitta i din lilla bil, påväg till Rättvik eller nåt med "Perfect" och "Calabria 2007" på högsta volym. Vi kommer att vara lika vilda och galna precis som vi alltid är och snacka oavbrutet om vilka svin killar är och hur mycket vi hatar dem, fast vi vet att det är raka motsatsen. Sedan kommer vi att analysera sms, författa mail och hitta på roliga entréer för oss på fester där det råkar vara lite för många killar från samma gäng. Medan vi gör det här kommer vi att klunka i oss hejdlösa mängder rödvin (Självklart inte när vi kör) och mongodansa lite. Några snygga bilder på det här, lite dalmål om trasiga toaletter och vi har en fulländad Malin och Tammy-kväll.
Nej nu kan jag faktiskt inte fortsätta, nu börjar saker bli lite för jobbiga.

Dags att avrunda. Jag kommer fan till och med att sakna etage med sina coola gäng. Stället kommer väl att gå i konkurs när jag drar.

Hejdå Falun, önska mig lycka till på mina nya äventyr i Norge!
Vi ses när vi ses :)

image248
Första Aussie-mötet i Juli

image249
Jag och Malin gör det vi är bäst på - super, planerar och pussas i Korsån


image250
Me and my new Roomie!


Why don't you feel what I feel?

Idag blev det bestämt, jag har fått boende i Oslo! Så nu kan jag egentligen flytta dit precis när jag vill. Siktar in mig på att flytta dit någon gång under nästa vecka. Nu är det bara att fixa ett jobb, sen är allt klart. Då kan jag börja leva mitt nya liv.

Känns helt sjukt att jag faktiskt ska flytta ifrån Falun och det trygga hemmet. Och med vilket flyt allt gick! Men jag tror verkligen att det blir bra för mig att komma härifrån. Jag klarar inte riktigt av de här staden längre. Jag har testat allt som finns att testa och tänjt ut de flesta gränserna till maximum. Jag utvecklas inte här. Jag står bara fast på samma ställe, ett steg framåt två steg bakåt. Det gäller tyvärr det mesta. Ibland fick man en gnista hopp och trodde att man träffat någon som skulle lyckas hålla en kvar, ta allting på en ny nivå, visa mig ett Falun som jag aldrig sett förr. Nu var det ju inte så. Jag vet inte om det är bra eller dåligt heller direkt. Bra för att det ska bli kul att testa nåt nytt och stå på egna ben. Dåligt för att... äh whatever känslor suger. Man måste sätta sig själv i första hand, annars överlever man inte. Haha, lite lustigt egentligen. Tänk om jag skulle vara kvar i Falun och fortsätta gå runt och tråna efter någon jag aldrig kommer att få. Jag får helt enkelt bara acceptera att det vart skit av alltihopa. Moving on!

Usch jag vet inte hur jag ska klara av att säga hejdå. Som tur är så är det ju bara Oslo jag ska till, det är inte direkt världens ände. Dessutom känner jag redan en massa som bor där, så jag kommer inte att bli ensam. Vissa personer ska det bli sjukt skönt att slippa, medan jag antagligen kommer att sakna ihjäl mig efter andra. Tyvärr vart det ju så att jag och Malin kommer att gå skilda vägar. Kanske finns det en mening med det hela. Hennes plan var Sälen, min var Oslo. Nu har jag åtminstone en plan. Och jag tänker hålla fast vid den.

Imorgon ska jag ha myskväll med Anna och Emma. Ska äntligen få träffa Emmas nya katt! Jag och Mirre har testat så att drinkvirket håller inför helgen, jag sög i mig en himmelskt god White russian för ett tag sen.

Ligger i sängen och försöker förgäves sova. Har haft ett långt samtal med oscar som kommer hem nästa vecka. Då ska vi catcha up och ha lite quality time.
Jag ligger för tillfället i sängen och håller på att kvävas av Torsten som ligger på min mage. Det är omöjligt för mig att somna just nu. Tror jag ska sätta på lite One tree hill och låta mina gamla vänner vagga mig till sömns.

cya on the flipside

Dagens låt: Cut copy - Saturdays

image247
Henrik försöker rädda mig från fylle sms-andet i fredags natt. Han lyckades inte.

Farewell Halebop!

Två jobbdagar kvar. Känns otroligt skönt, men jag kommer faktiskt att sakna de flesta. Det är sån sjukt skön stämning mellan de flesta på jobbet. Kommer sakna mina och Annas cpryck när vi kutade runt snurran och sa "Välkommen till spring på Halebop, det här är Anna och Tammy"  vår romantiska picnic, "polaren" med trehjulingen, folkbilarna i sommras, alla roliga Halebopkunder, skvallret, de gemensamma peppstunderna och bakfyllorna,  det eviga killspanet, luncherna, terapisamtalen, min och Hannas smygshopping, Blue Keld drickandet, kunderna som raggar på en och som jag ger raggtips tillbaka (visa saldot på fyllan så får du lätt med nån hem) Mystiska kunder som ringer till färdtjänsten och ger alla möjliga obscena förslag, graffiti-tävlingarna, Tragiska singel klubbens möten med Mats och Markus, mitt och Emmas eviga alkoholsug (vi reagera direkt på  läskburkar som öppnas) och sist men inte minst: Halebop i största allmänhet.

Jag har verkligen trivts oroligt bra den här sommaren och hösten med jobbet. Ibland har det varit lite segt och ganska ostimulerande att bara sitta vid en dator 9h per dag, men jag är verkligen glad att jag har jobbat där. Har träffat massa roligt folk och blivit riktigt smart på mobiler.

Frågan är hur de ska klara sig utan mig och mina blåsta kommentarer och kassa skämt. Jag är ju trots allt jobbets sunshine. Stället kommer att gå under, de kommer få fixa dit en psykolog. ;]

Nu kommer jag snart att bege mig av mot nya äventyr och förhoppningsvis ett nytt grymt jobb.

Puss på Halebop !

Dagens låt: The chemical Brothers - The salmon dance

You said that you love me, why don't you fuck off?

Nu är det 8 arbetsdagar kvar här på Halebop. Jag borde verkligen ha bestämt mig för vad jag ska göra av mitt liv inom den närmaste framtiden. Nu har jag en ny plan, som faktiskt är totalt otippad. Med lite flyt så borde den gå att fixa. Det är en ganska vild chansning som ändå känns rätt trygg. Så vi får se helt enkelt... Jag klarar ju knappt av att bestämma vilka kläder jag ska ta på mig på morgonen, så jag vet inte hur jag ska kunna bestämma mig för något lite viktigare än kläder?

Dessutom funderar jag på att köpa en bil. Helt knäpp tanke egentligen, men det vore lite kul.
Så nu är det mest väntan som gäller. Något jag verkligen inte är bra på. Det jag känner för just nu är att stänga in mig i en stuga nånstans långt borta med ett stort lager av godis, chips och öl och kolla om alla OC säsonger.  Jag skulle haft telefontider på mobilen och haft den avstängd när jag inte längre ville vara anträffbar. Vad skönt det vore. 

Trots det så kan jag verkligen inte låta bli. Mina mobiler och Facebook har utvecklats till ett starkt beroende.  
Det kanske är min nya karriär. Ett rehab för mobil och facebook-beroende.
Ka-ching!

Magnus Betnér

Har precis kommit hem efter att ha sett Betnér in action,. Damn vilken jävla kille. Alltså jag vet inte vad man ska säga om honom, han är så sjukt vass! Jag älskar hans cyniska syn på livet och hans bittra humor som fick publiken att vrida sig av skratt. Det bästa av allt är att han varvar bitterheten, hånen och humorn med väldigt viktiga ämnen där han får fram sina åsikter på ett väldigt träffsäkert sätt.

Mannen är klockren. Får du en chans att se honom - ta den!

Nu ska ja ta och lägga mig och läsa Heroin av Unni Drougge. Jag har fastnat totalt i den här boken, den är precis lika beroendeframkallande som titeln...

Dagens låt, är tillägnad Malin Bodin. För hon är bäst helt enkelt.

Miss Li - All I need is you


Is it anybody out there?

Allt känns totalt hopplöst. Det är svinkallt överallt. Jobbet går skitsegt. Jag slutar om en evighet. Jag vill bara hem och lägga mig i sängen med Torsten och fly från verkligheten in i någon bra film eller serie. Inte ens chipsen som är kvar från igår är goda. Jag har iaf köpt Sushi som jag ska äta till lunch. Hoppas det blir gott.

Jag slutar jobbet om 2 veckor. Sedan är jag arbetslös. Vad fan ska jag göra då? Jag skulle säkert få jobba kvar om jag ville, men jag vill bort från Sverige. Det kanske blir Norge. Kanske Dublin. Kanske England. Eller varför inte Afrika? Kanske Mongoliet när jag ändå är igång! Nordpolen! Förvirringen saknar gränser, ångesten är total. Jag är ett levande frågetecken som inte ens har en fråga före sig.

Jag är lost helt enkelt. Jag har kört fast.

Mitt och Malins krismöte som vi hade igårkväll gick mest åt att spela Backgammon och vräka i oss choklad, chips och cola. Ungefär så organiserade är vi. Vi hanterar kriser genom att slappa i hennes säng med Backgammon och tröstäta. Vi skulle antagligen inte ens märka ifall det blev översvämning eller jordbävning. Vi skulle iaf knappast bry oss. Vi kanske skulle bli lite irriterade över att pjäserna ramlade ner på golvet, eller helt plötsligt börja flyta omkring. Dock så hade vi anpassat oss, för det är något som vi är bra på. Vi anpassar oss efter den aktuella situationen. Den som råder just nu är alltså meningslöshet, förvirran och uppgivenhet.

Om någon vänlig själ därute har en idé, så mottages de tacksamt.

adjö.


.

Klockan är 12.19 en torsdag den 11 oktober. Det snöar ute. Är inte det lite märkligt?


Time for plan... C..?

När jag vaknade imorse fattade jag ingenting.
Vad fan hade jag drömt? Vad har hänt på riktigt? Vem är jag? Vart är jag?
Blev jag verkligen halvt uppäten av en älg så jag vart tvungen att fly upp i en klätterställning? Tog den en smakbit av mina fötter? Vart jag så full så jag släpade hem världens äckligaste kille från krogen?
Nej, inte en chans. Isåfall hade han åtminstonde varit snygg.


Efter att ha legat och stirrat ut i tomma intet ett tag så kom verkligheten sakta krypandes tillbaka. Jahapp, nu vet jag vart jag befinner mig. Det är en ny dag med samma gamla invanda mönster. Morgonrutinerna skedde per automatik. Det enda som skiljde den här morgonen från de andra, var faktiskt att jag vaknade innan klockan. Och att jag ägnade ca 20 min åt att äta frukost. Måste vara rekord. Fick dessutom skjuts av Mamma till stan. Så jag antar att det var en ganska ovanlig morgon ändå. Hann till och med att duscha. Brukar alltid göra det på kvällen annars pga, tidsbrist.

Sitter nu för ovanlighetens skull på jobbet. Myser i min nya superfina kofta som mamma har stickat till mig. Den kommer alltid att göra mig varm, jag avgudar den. Det är inte alla som har en sådan fantastisk mamma som jag har, som är typ bäst i världen på att sticka! Hon är bäst på allt egentligen.

Jahapp. Nu sitter jag här på jobbet som en Zombie. Fanns inte så mycket att göra idag. Känner mig fruktansvärt rastlös. Ärligt talat så känner jag mig ganksa bekymrad. Malin, is it time for plan... ehm C?

Framtiden känns väldigt osäker. Har inte alls kvar samma känsla av att allt skulle gå så lätt och smidigt som det verkade göra. Allt är en enda lång väntan. Har kommit underfund med att man inte alls kan styra så mycket som man tror att man kan. Folk frågar mig vad jag ska göra i Oslo. Jag har faktiskt ingen aning. Men det finns ingenting i Falun som håller mig kvar här på något vis... eller...?!?
fast ett trevligt sms vore väl kanske inte helt fel? Eller så kanske det vore en total katastrof. Jag vet ju inte. Vad vet jag egentligen?

Herregud nu vill jag bara lägga mig på golvet och skrika. Kan ingen bara ha en plan för mig? Ge mig ett jävla manus.

Every great song must end, but is that a reason not to enjoy the music?

38973-160


...and I hate that fucker most of all

Jag vaknar kl 10 en lördagsmorgon. Det är inte särskilt vanligt för att vara mig faktiskt. Men idag är en sådan morgon då jag inte behöver gå upp, utan nu har jag satt på musik och ligger i sängen och bara myser. Mycket bra sätt att starta dagen på.

Jag och Malin kände för att fly iväg från civilisationen och alla mobiltelefoner samt internet (facebook var saknad) så vi drog iväg till hennes stuga i Korsån. Där spenderade vi tiden med att njuta av ensamheten, åka på fyrhuling-safari, ta en massa fina höstkort, laga god mat, skratta och självklart hälla i oss lite vin. Det vart en riktigt bra feel good tid, och det var så skönt att ingen kunde kontakta oss på något vis. Om vi ville kontakta någon så fixade vi det själva (gick till en speciell punkt där det fanns mottagning) så nåt fyllesamtal blev väl ringt. Men jag tror att det var ganska uppskattat.

Annars flummade vi mest runt och kom på fula idéer. Vi gick ut och la oss på en grusplan och studerade den oerhört detaljerade och klara stjärnhimlen. Vi fann faktiskt några stjärnbilder (trots att det snurrade lite) Och jag hade turen att se två stjärnfall. Vi får se om det jag önskade går i uppfyllelse då. Kanske om man tror på det tillräckligt mycket?

När vi till slut skulle sova så gick det lite mindre bra för mig. Jag tror att den där snurrande stjärnhimlen hade förflyttat sig in i taket. För jag kan lova att det fanns snurrande stjärnor överallt.
Vi vaknade upp till en av de finaste höstdagarna någonsin. Städade lite, drack kaffe, lyssnade på Felix da housecat. Sedan begav vi oss så småningom därifrån.

Jag är riktigt nöjd. Det är faktiskt inte alla som gör sådana här saker som jag och Malin gör. (tur är väl det kanske...) Men vi trivs, för vi har alltid roligt tillsammans. Vi bekymrar oss inte så värst mycket ifall vi får lite sneda blickar på oss för det kan vi absolut bjuda på. Självklart finns det oändligt mycket annat som vi bekymrar oss om, men vi har förmågan att se över problemen och inta en totalt bekymmerslös sinnesstämning.
För allt löser sig ju alltid i slutändan, inte sant? Det finns en mening med det som händer, och ifall det inte händer så var det nog en mening med det med.

Nu ska vi åka iväg och hälsa på Celina i Gävle. Jag måste ju se hennes place innan jag flyttar. Hoppas vi tar en sväng i valbo också, kanske lunchar på Ikea? Mums.

Ikväll blir det fest igen, utgång på etage. Kom dit vettja.

Dagens låt: Felix da Housecat - Happy hour

   

image246

One day I will become a great big star

Jag vill tillbaka till den bekymmerslösa stämningen som rådde i söndags vid Tp-kvällen i Öja. Det var verkligen ett sådant tillfälle jag hade kunnat frysa och kommit tillbaka till vid en stund som denna, då allt känns trist och grått. Som tur är så har iaf Malin gett mig Felix da housecat skivan, så jag har ny, sjukligt bra musik. Det känns bra. Musiken kan verkligen få en att försvinna ett tag, sätta en i trans totalt. Jag är trött på att ständigt vara trött. Tror mycket av det handlar om att jag är ganska ostimulerad. Har iaf endast tre måndagar kvar på jobbet nu, och inte en enda tidig morgon. Det känns förträffligt. Tyvärr så ligger dock alla pass på minst 8h. Det är väl iofös lika bra, så jag får med mig lite money till landet till vänster.

Sprang på sm på Ica idag, jag vart överlycklig, haha. Jag saknar våra filmkvällar. Men nu har han ju blivit en trooper och måste springa runt och leka soldier hela dagarna. Tänk att det hade kunnat vara jag. Jag var ju helt inställd på att göra någon form av värnplikt för några år sedan. Började ju till och med värsta seriösa träningen inför det. Undrar vad som fick mig att ändra mig?

Jag undrar om jag får min tröja imorgon från Caliroots. Caliroots är ju min nya brevvän, vi har växlat mycket intressant fram och tllbaka. Förhoppningsvis kommer tröjan att bli bra denna gång. Otroligt snygg var den iaf!

Jag och min trogna vapendragare Malin funderar på att ta en trip till hennes stuga på tors-fre. Skulle vara skönt att ha en vilokväll i skogen. Bara vi inte blir attackerade av varulvar eller får fladdermöss i öronen... Men eftersom att det är just vi två så vet man ju aldrig vad som kan hända. Skulle inte förvåna mig ifall vi kanske sulle göra en mycket viktig upptäckt som kommer att gynna mänskilgheten och ge svar på livets alla frågor.

Happ, nu måste jag verkligen sova.

Men förresten, visst kan man väl inte sakna något som man aldrig har haft? För på något märkligt vis så tror jag att jag gör det. fast det är helt fel om man tänker lite logiskt på det hela. Kanske jag saknar det jag hade kunnat ha? Eller så är jag bara lite snurrig.

Dagens låt: Felix da housecat - Harlot (intro)

Tidigare inlägg