Time for plan... C..?

När jag vaknade imorse fattade jag ingenting.
Vad fan hade jag drömt? Vad har hänt på riktigt? Vem är jag? Vart är jag?
Blev jag verkligen halvt uppäten av en älg så jag vart tvungen att fly upp i en klätterställning? Tog den en smakbit av mina fötter? Vart jag så full så jag släpade hem världens äckligaste kille från krogen?
Nej, inte en chans. Isåfall hade han åtminstonde varit snygg.


Efter att ha legat och stirrat ut i tomma intet ett tag så kom verkligheten sakta krypandes tillbaka. Jahapp, nu vet jag vart jag befinner mig. Det är en ny dag med samma gamla invanda mönster. Morgonrutinerna skedde per automatik. Det enda som skiljde den här morgonen från de andra, var faktiskt att jag vaknade innan klockan. Och att jag ägnade ca 20 min åt att äta frukost. Måste vara rekord. Fick dessutom skjuts av Mamma till stan. Så jag antar att det var en ganska ovanlig morgon ändå. Hann till och med att duscha. Brukar alltid göra det på kvällen annars pga, tidsbrist.

Sitter nu för ovanlighetens skull på jobbet. Myser i min nya superfina kofta som mamma har stickat till mig. Den kommer alltid att göra mig varm, jag avgudar den. Det är inte alla som har en sådan fantastisk mamma som jag har, som är typ bäst i världen på att sticka! Hon är bäst på allt egentligen.

Jahapp. Nu sitter jag här på jobbet som en Zombie. Fanns inte så mycket att göra idag. Känner mig fruktansvärt rastlös. Ärligt talat så känner jag mig ganksa bekymrad. Malin, is it time for plan... ehm C?

Framtiden känns väldigt osäker. Har inte alls kvar samma känsla av att allt skulle gå så lätt och smidigt som det verkade göra. Allt är en enda lång väntan. Har kommit underfund med att man inte alls kan styra så mycket som man tror att man kan. Folk frågar mig vad jag ska göra i Oslo. Jag har faktiskt ingen aning. Men det finns ingenting i Falun som håller mig kvar här på något vis... eller...?!?
fast ett trevligt sms vore väl kanske inte helt fel? Eller så kanske det vore en total katastrof. Jag vet ju inte. Vad vet jag egentligen?

Herregud nu vill jag bara lägga mig på golvet och skrika. Kan ingen bara ha en plan för mig? Ge mig ett jävla manus.

Every great song must end, but is that a reason not to enjoy the music?

38973-160


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback