To hell with you and all your friends

Jag hatar all slags form av myndigheter i Norge. Hela morgonen har jag försökt få tag i tryggdekontoret och höra vad fan dom håller på med och vart mina pengar är. Men, efter att ha suttit i telefonkö i 10 min så försvann alla pengar på mobilen. Hur kan det ens kosta något att ringa sådana samtal? Då tog jag Fredriks mobil och satt och väntade i 30 min. Inget svar. Då fick Fredrik lov att dra till jobbet.
Hur är det ens möjligt att det kan vara så dålig service? Till detta hör att jag skcikade in en ansökan om sykpenning den 4de mars. Fortfarande inget svar. Fredriks uncle Lars har hjälpt mig en massa med det här, och han som själv har jobbat inom det området, säger att han aldrig stött på så tröga människor. I Fredags när han ringde och pratade med dom hade dom tydligen sagt att dom skulle ringa mig samma dag och ge information.
Telefonen var tyst hela dagen.

Nåt annat jag är riktigt förbannad på, är sjukhuset. Det hette att jag skulle få gå 8 veckor med gips. Efter 4 veckor var det återbesök och gipsbyte, sedan skulle jag få komma tillbaka 4 veckor senare för att ta av gipset och röntga allt. När dom 4 veckorna hade gått och vi inte hade hört något alls från sjukhuset ringde vi dit och frågade när jag skulle komma in. Först visste dom det inte ens, och efter att vi själva fick lov att ringa igen nästa dag så meddelade dom att jag fick tid den 29de april. Då vart dom där 8 veckorna med gips helt plötsligt 11 veckor med gips.
Nu har jag fått jätteont i ryggen igen, känns ungefär lika illa som den första veckan efter olyckan. Vi har försökt få tag i läkaren igen för att försöka få en tidigare tid, men det har varit helt förgäves. I två dagar har dom lovat att dom ska ringa upp, och hör vi inget idag så vet jag inte vad jag gör.
Dom ger antagligen blanka fan i att jag får sitta fast med gipset i 3 veckor längre än vad dom lovat. Dom har antagligen ingen jävla aning om hur det känns. Om jag bara hade fått ta av gipset när jag skulle så hade allt kännts bättre, då hade det typ kännts som om jag var frisk.

Men nu sitter jag här helt luspank med en gipsad fot och en rygg som man knappt kan röra på. Dessutom har jag blivit väldigt förkyld, jätte täppt i näsan,värkande hals, dunkande huvudvärk.
Ska börja jobba den 20 maj enligt mina papper. Verkar det särskilt troligt? Nej, inte om man frågar mig...

Kommentarer
Postat av: Hanna

Så sant. Men det är ändå en dröm att se ut sådär någon gång i sitt liv. :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback