Don't treat me like I'm the one to blame

Jag hatar friskis. Var där igår och skulle träna och passet var smockfullt med en massa gamla hurtkärringar. Jag var bara med på halva innan jag fick damp och gick till gymmet istället. Jag tänkte på erika och miranda som var på må bättre, och då blev jag ännu mer sur. I gymmet var det bara en massa spänninga killar som stirrade konstigt på mig. Vad fan var deras problem? 
men det absolut värsta var när jag skulle gå och duscha. Jag HATAR att stå där och duscha med alla tanterna. kan man få mer ångest för framtiden?

När jag var klar så träffade jag miranda och erika, vi hyrde film och köpte lite goda sake att äta innan vi begav oss mot erikas nya lägenhet. Jag blev kär på en gång, den var superfin! Vi åt jättegod mat och såg på film (jag somnade sammanlagt 5 ggr) hala fisken inveg lägenheten på sitt fina sätt också.

Den här dagen är en jävla skitdag och här sitter jag fortfarande i pyjamas och känner mig bitter. Jag vill bara att dansen ska börja igen så jag får något att göra. Nästa termin kommer jag dansa mån,tis,ons och torsdag. kanske blir för mycket. Men det är fan det enda jag gör.. Det enda jag har.  Jag kan inte förneka det längre, jag bir bara alltmer bitter. 

Det var ju meningen att vi skulle lämna den här skiten och åkt nu, när vi var som mest trötta på det. Jag är klar men inte du... jag har absolut ingenting att göra och vill bara vara ifred. 

So this is what you call love?














Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback