Det åskar ute
Igår hade jag och Malin tänkt att ägna hela kvällen åt att plugga efter vår balett träning. Hitler var värre än aldrig förr och jag blev nästan arg på hennes jävla fascistmetoder.
Vi rullade till Willy's för att köpa en påse potatis för 2,50 och titta konstigt på en thailändska som köpte många purjolökar.
När vi kom hem försökte vi verkligen koncentrera oss på skolböckerna och de kommande proven men det gick bara inte. Jag skulle läsa forn nordisk litteraturhistoria om Fucking Snorre Sturlasson, men det var mycket roligare att dricka kaffe och beklaga sig i telefonen. Efter att jag knöcklat ihop papperen och uppgivet slängt iväg böckerna var det dags att sova. Det var väldigt svårt att somna eftersom jag och Malin kom in på helt sjuka diskussioner och försökte tyda våra drömmar.
Vaknade på tok för trött och stressade till skolan där jag försökte sista-minuten-plugga till provet. Det gjorde susen och jag klarade provet med glans.
Just nu pågår Dalahoppet (en av sveriges största hopptävlingar) alldeles vid min skola för fullt, så jag var tvungen att gå dit och kolla. Det var långt ifrån smärtfritt kan jag lova.
När jag kom dit och såg alla fina hästar och ryttare som var uppsnoffsade i tävlingskläder kändes det som jag fick en kalldusch. Idag var första gången jag stod vid sidan och kollade på och jag insåg verkligen hur mycket jag saknar ridningen. Alla minnen från den där ridbanan virvlade upp i mitt huvud och jag kommer aldrig glömma den katastrofala första hoppträningen eller när jag och min ponny tog emot vårat välförtjänta 2:a pris i en hopptävling.
Allt det är minnen nu och kommer aldrig upplevas igen.
Vi rullade till Willy's för att köpa en påse potatis för 2,50 och titta konstigt på en thailändska som köpte många purjolökar.
När vi kom hem försökte vi verkligen koncentrera oss på skolböckerna och de kommande proven men det gick bara inte. Jag skulle läsa forn nordisk litteraturhistoria om Fucking Snorre Sturlasson, men det var mycket roligare att dricka kaffe och beklaga sig i telefonen. Efter att jag knöcklat ihop papperen och uppgivet slängt iväg böckerna var det dags att sova. Det var väldigt svårt att somna eftersom jag och Malin kom in på helt sjuka diskussioner och försökte tyda våra drömmar.
Vaknade på tok för trött och stressade till skolan där jag försökte sista-minuten-plugga till provet. Det gjorde susen och jag klarade provet med glans.
Just nu pågår Dalahoppet (en av sveriges största hopptävlingar) alldeles vid min skola för fullt, så jag var tvungen att gå dit och kolla. Det var långt ifrån smärtfritt kan jag lova.
När jag kom dit och såg alla fina hästar och ryttare som var uppsnoffsade i tävlingskläder kändes det som jag fick en kalldusch. Idag var första gången jag stod vid sidan och kollade på och jag insåg verkligen hur mycket jag saknar ridningen. Alla minnen från den där ridbanan virvlade upp i mitt huvud och jag kommer aldrig glömma den katastrofala första hoppträningen eller när jag och min ponny tog emot vårat välförtjänta 2:a pris i en hopptävling.
Allt det är minnen nu och kommer aldrig upplevas igen.
Kommentarer
Trackback