It's all about me

Kvällen igår var en av de mest misslyckade jag varit med om.

Det hela började med att mitt festhumör var på topp, jag var riktigt på g. Jag, Lotta, Erkz, Kenny och Simon gick hem till Hanna och Roger där det var fullt ös. Det var en jättetrevlig fest, sköna människor. Jag träffade en kille som var lika nördig som mig, vi snackade tv-spel och bra filmer. Det var kul!
Sen åkte jag och Lotta till stan för vi skulle på etage. Tyvärr var vakterna störda i huvudet, hade jag haft en pistol hade jag seriöst skjutit dom. Jag ville se dem ligga och blöda. (erhm... nu blir jag nästan rädd för mig själv men så kändes det. Känns.)

Jag och Lotta gick till banken och surade. Där blev vi riktigt fulla och inspanade av 40+ gubbar. Är inte Faluns nöjesliv alltför trevligt?
När Banken stängde sprang jag till Bussen och hann precis med den. Där satt en äcklig gubbe som ville prata med mig, men han ångrade sig ganska snabbt efter en blick och ett inte alltför trevligt svar från min sida.  Bussresan hem gick ovanligt fort. Om det berodde på att jag satt och lyssnade på Coheed and Cambria - Welcome home, och The Knife låtar, eller ifall jag var full vet jag inte.
När jag klev av bussen såg jag att det hade snöat ca 20 cm. Vilken perfekt avslutning på en riktigt perfekt kväll tänkte jag, och pulsade stapplandes och halkandes den långa vägen hem.

Väl hemma såg jag att Kim fortfarande var vaken, så jag la mig i hans säng och vräkte i mig jordnötsringar medan jag beklagade mig över min hemska kväll. Det var inte så uppskattat och den enda responsen jag fick av honom var: "GÅ HEM!"
Vad fan tänkte jag, jag är ju hemma? Han ville tydligen att jag skulle lämna honom ifred, sluta dryga mig och gå och lägga mig i min egna säng, så det gjorde jag. Tillslut.
Ensam.