It's all about me

Det här årets början har varit minst sagt intressant. Jag är tillbaka i Falun och mina bittra insikter berättar mer än jag vill veta. Den starka längtan att komma härifrån driver mig till vansinne och ångesten över den nya skolterminen är oundviklig.  Men, jag har mina knep till den perfekta verklighetsflykten och vetskapen om hur man förskönar sanningen.  Jag har haft My vid min sida och igår var våran livslust på -39. -49 innebär att man är ett andetag från döden, ni kan bara tänka er hur tragiska vi var.

För cirka en timme sedan skrämde min lillebror halvt ihjäl mig. Han kunde inte sova och skulle gå ner och hämta en film, jag lyckades kasta ett ögonblick ut från mitt rum precis när han gick förbi. Eftersom jag kollade på oc och hade hörlurar på mig hörde jag ingenting, så jag trodde att det var ett monster som stod utanför mitt rum, redo för en attack. Det tog alldeles för många sekunder innan jag insåg att det bara var Kim. Jag skrattade nervöst och försökte andas medan Kim kom in i mitt rum och undrade vad fan jag höll på med. Det hela slutade med att han hämtade en film och la sig i min säng och kollade. Där ligger han nu och sover fridfullt medan han snarkar omänskligt högt och svamlar om konstiga saker.
Är inte syskon för härliga?

Dagens musik:
 Tv on the radio - dreams
Goldspot - Float on
Tally Hall - Smile like you mean it
Rock Kills Kid - I turn my camera on
Mates of state - California
(alla hämtade från nya oc-skivan som är fantastisk)


Jag var lycklig med min nya tomte på julafton