Tre generationer kvinnor
Då har min kärlek packat väskan och dragit iväg till The big apple. Eftersom jag är så extremt sällskapssjuk och inte klarar mig själv, så tackade jag ja till att få bo hos fredriks söta mamma Henny medan han är borta. Hennys man Harald är också borta över helgen, så då får vi sällskap av varann.
Nu på kvällen så har jag, Henny och hennes mamma (Fredriks mormor) suttit på deras uteplats i solen och druckit vin och smirnoff ice. Det är verkligen något som känns otroligt vuxet att kunna sitta med sin pojkväns mamma och hennes mamma, och ta några glas vin. Vi har pratat om en massa olika saker, allt från Bröllop till drinkar och boendelösningar. Men det som kanske var mest intressant var de olika problemen alla hade, och vart vi alla stod i livet.
Mormorn (60+) hade ett stort problem som hon inte visste vad hon skulle göra med. Hennes sambo Thor hade köpt en massa ruskigt gräsliga porslin/glasfigurer som han hade ställt på deras "finbord med pynt". De hade tagit sådan plats att hon vart tvungen att flytta sin utsökta silverservis till en hylla. Och hon kunde inte ens berätta för honom hur fula hon tyckte dom var. Mitt och Hennys förslag var att vi skulle supa ned mormorn, som sedan skulle vingla in i huset och "råka" ha sönder alla de fula porslin/glasfigurerna. Men det kunde hon ju bara inte göra, hennes sambo tyckte ju att dom var såå fina! (de var dessutom svindyra) (Mormorn är förövrigt rätt cool och har mycket bling-bling på sig)
Hennys (45+) problem var att hon slet med att få nytt folk till hennes jobb, och höll en massa intervjuer hela tiden. Dessutom hade hon en stor tjock bok i läxa som handlar som ledaregenskaper att plöja sig igenom. Annars är nog hennes bekymmer pretty much att hålla huset skinande rent.
Och så kommer vi till mig då, den snart nyfyllda 20-åringen som har hela livet framför sig. Jag har ju iofös en hel del massa problem. Men det största just nu är att jag enligt min sjukskrivning ska börja jobba på måndag. tror det är ganska omöjligt, eftersom jag fortfarande går på kryckor och ska till sjukhuset imorgon för att ta bort några skruvar i foten. Så mitt största problem är att jag måste bli frisk inom en väldigt snar framtid. Iofös är det väl ingen katatsrof om jag börjar jobbet en vecka senare. Men jag ska inte ha några som helst förhoppningar inför sjukhusbesöket imorgon, då blir jag bara besviken. Annars är det nog en lögn att säga att jag har en hel del massa problem. Det är ju inte sant. Jag har världens mest fantastiska pojkvän och helt underbara vänner, och jag är för en gångs skull inte pank. Jag är rik.
Så, jag hoppas att det kommer gå svinbra på sjukhuset imorgon och att jag snart ska få börja jobba och framförallt böra leva igen.
Puss och kärlek.
Nu på kvällen så har jag, Henny och hennes mamma (Fredriks mormor) suttit på deras uteplats i solen och druckit vin och smirnoff ice. Det är verkligen något som känns otroligt vuxet att kunna sitta med sin pojkväns mamma och hennes mamma, och ta några glas vin. Vi har pratat om en massa olika saker, allt från Bröllop till drinkar och boendelösningar. Men det som kanske var mest intressant var de olika problemen alla hade, och vart vi alla stod i livet.
Mormorn (60+) hade ett stort problem som hon inte visste vad hon skulle göra med. Hennes sambo Thor hade köpt en massa ruskigt gräsliga porslin/glasfigurer som han hade ställt på deras "finbord med pynt". De hade tagit sådan plats att hon vart tvungen att flytta sin utsökta silverservis till en hylla. Och hon kunde inte ens berätta för honom hur fula hon tyckte dom var. Mitt och Hennys förslag var att vi skulle supa ned mormorn, som sedan skulle vingla in i huset och "råka" ha sönder alla de fula porslin/glasfigurerna. Men det kunde hon ju bara inte göra, hennes sambo tyckte ju att dom var såå fina! (de var dessutom svindyra) (Mormorn är förövrigt rätt cool och har mycket bling-bling på sig)
Hennys (45+) problem var att hon slet med att få nytt folk till hennes jobb, och höll en massa intervjuer hela tiden. Dessutom hade hon en stor tjock bok i läxa som handlar som ledaregenskaper att plöja sig igenom. Annars är nog hennes bekymmer pretty much att hålla huset skinande rent.
Och så kommer vi till mig då, den snart nyfyllda 20-åringen som har hela livet framför sig. Jag har ju iofös en hel del massa problem. Men det största just nu är att jag enligt min sjukskrivning ska börja jobba på måndag. tror det är ganska omöjligt, eftersom jag fortfarande går på kryckor och ska till sjukhuset imorgon för att ta bort några skruvar i foten. Så mitt största problem är att jag måste bli frisk inom en väldigt snar framtid. Iofös är det väl ingen katatsrof om jag börjar jobbet en vecka senare. Men jag ska inte ha några som helst förhoppningar inför sjukhusbesöket imorgon, då blir jag bara besviken. Annars är det nog en lögn att säga att jag har en hel del massa problem. Det är ju inte sant. Jag har världens mest fantastiska pojkvän och helt underbara vänner, och jag är för en gångs skull inte pank. Jag är rik.
Så, jag hoppas att det kommer gå svinbra på sjukhuset imorgon och att jag snart ska få börja jobba och framförallt böra leva igen.
Puss och kärlek.
4 dagar kvar
Det blev Falun iaf då. Det var lika bra att resa hit en sväng när Fredrik ändå bara jobbar och dessutom ska iväg till Hamar i helgen. På Lördag ska jag och pappa åka till sthlm och hälsa på farmor, känns som om det är bra att passa på när man fortfarande har möjlighet. Hon ville bjuda på sushi så det blir en mysig dag. Hinner förhoppningsvis med en sväng till kusinerna också!
Så... vad gör jag här hemma?
Knappt någonting faktiskt. Det som är planerat är att jag kanske ska träffa Anna idag, annars ska min familj på middag hos Erikas familj på fredag. Det ser jag fram emot mycket, ska bli väldigt mysigt. Dessutom är Erikas mamma en av mina stora idoler.
På ett sätt är det rätt skönt att vara hemma. Jag vet vart allt finns, det finns hur mycket mat som helst, jag får qualitytime med Kim och mycket sällskap av familjen. Men när jag skrev innan att det skulle bli svårt att vara borta från fredrik i en vecka så hade jag ingen aning om hur svårt det faktiskt skulle bli.
Hur kan det vara möjligt att sakna någon så mycket så att man blir helt deppig? jag vet att han sliter med att vara själv hemma också, vilket gör det ännu jobbigare. Japp, att jag har blivit en toffel är numer fakta.
Idag ska jag och mamma åka till Kupolen! Jag ser fram emot det en massa. Då kan jag köpa lite roliga saker till lägenheten på Lagerhaus och kanske ett par nya skor. Kan dock bli rätt slitsamt att gå runt där. Eftersom jag vägrar att använda den där hemska austronautpjäxan jag fick från sjukhuset in public, så får vi antingen låna en rullstol eller så får jag hoppa runt på enbart kryckorna. Rullstolen vore skön men jag kommer antagligen få panik och inbilla mig att jag är förlamad på riktigt eller nåt. Den vore minst smärtsam fysiskt men verkligen inte psykiskt.
Jag menar, jag kan ta en hel del men det finns gränser på hur mycket man ska behöva lida för något.
Nej, om jag vilar hela dagen och tar lite painkillers så går det nog fint med enbart kryckorna.
ÅH! Jag kom precis på en helt fantastisk sak. Pappa tog ju med sig vår gamla mac till mig i Oslo, där har jag verkligen all bra musik! Fick dessutom ett par högtalare av pappa i måndags så nu jävlar ska jag se på nedladdade filmer på widescreenskärm och med superbra ljud.
Nej, nu blir det dags för mer oth, har börjat på säsong ett igen. Det är sån sjukt bra musik i den serien, blir alldeles lycklig!
Dagens låt: The american analog set - Hard to find
Jag och mamma i Frognerparken i Oslo