It's all about me

yyyyl !
När jag vaknade imorse hade jag ingen aning om var jag befann mig. Det var svårt att försöka orientera sig med tanke på att rummet snurrade lika fort som karusellen "kaffekopparna".  Men när jag fick syn på vem som djupt sov brevid mig, föll bitarna på plats och jag kunde tryggt sova vidare. 

 Sjukt bakis. Fick storhetsvansinne i baren på Palatset och gick loss totalt på lakritsshotsen. Och ölen. Och drinkarna. Suck! Jättemysig förfest hos Hanna som äntligen fyllt 18, Hurra!
Helt sjuk kväll verkligen, men så kul. Träffade lite nytt folk också, ett fenomen som är högst sällsynt i Falun.
Mycket Spännande.
Har hittills spenderat min dyra hung over tid på att ligga utknockad i sängen försedd med cola, pizza choklad och OC! Jag är verkligen bra på att fixa mysiga hung overs!

Nu ska jag sätta igång och packa inför Sthlm. Jag orkar inte.

Dagens låt: Lily Allen - smile


Födelsedagsbarnet & jag.

Jag har återigen blivit besatt av mycket starka tankar om att flytta hemifrån. Jag vill ha mitt eget lilla ställe där jag kan göra vad jag vill, när jag vill - utan att behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv. Den tanken är extremt lockande.
Jag är övertygad om att till och med de nödvändiga hushållsysslorna kommer bli roliga. När det är dags för städning/diskning ska jag sätta på hög musik och ha disco för mig själv och skurmopparna. Gränserna för hur nöjd jag kommer vara efteråt, när jag belåtet sitter och andas in doften av nyskurat golv, kommer ej att existera. 
Dessutom ska jag bli en mästerkock och laga exklusiva rätter från franska kokböcker.

(I verkligheten kommer det sluta med att jag i ren panik ringer 112 för att jag har drunknat i ett hav av kläder, och har andningsnöd pga en dammråtta i halsen.)

Äsch, nu ska jag gå och göra kladdkaka, Cookiedough  och smala chokladbollar och fortsätta drömma om min egna lägenhet (:

Dagens låt: Nirvana - Heart-shaped box

Efter 4 dagar i Värmlands djupaste skogar är det sjukt skönt att vara hemma igen. Det var inga större fel på själva festivalen förutom att den kändes rätt liten jämfört med Hultsfred. Det blev väldigt lätt så att man jämförde allt med hur Hultsfred är, vilket inte är helt rättvist med tanke på att det är två helt skilda festivaler. Det bästa från Arvika var våra knäppa och roliga stunder, det fina vädret, den goda maten och
The Knife.
Vad kan man säga om deras spelning? Den var helt sjuk. De kom ut i svarta overaller med rånarluvor och orange-lysande masker. En stor, genomskinlig skärm var uppspänd framför dem, där mystiska ruggiga bilder, figurer och mönster dök upp. Stämningen var helt otrolig och publiken gick bananas när dom körde "Like a pen" som extranummer. En av mina bästa musikupplevelser, helt klart.

Vi bestämde oss för att åka hem på lördags natten, efter Franz Ferdinands spelning. Det var en spännande och lång biltur med många konstiga händelser på vägen. Som t ex; Älgen i diket, skräckfilms-scenarierna, Människan som stirrade på oss från skogen vid 4-snåret på morgonen, det läskiga toalettstoppet där vi fick besök av en gammal tant, de slingriga vägarna och den mystiska dimman bidrog till den kusliga stämningen.

Det är faktiskt värt att åka iväg på festivaler så att man ser med nya ögon på sitt hem och alla bekvämligheter, verkligen uppskattar det man har. Nästa mål är roskilde - 07!

Imorgon bär det av till Arvika! Den här festivalen känns väldigt hastig, lustig och oplanerad. Jag kom nyss ur duschen och i väntan på att hårinpackningen ska verka, har jag så smått börjat packa. Jag har i alla fall hunnit med att handla lite nödvändigheter som mat och marie-kex, och bränt en fantastiskt bra blandskiva. Jag är så sjukt laddad för Snow Patrol, Firefox Ak, The Knife och Franz Ferdinand!

Ha det bra allihopa, vi ses på Arvika i dimman!

När jag såg denna underbara klänning hänga på galjen i affären, visste jag att den var gjord för mig. Ha-begäret tog kontrollen över mig och det fanns ingenting som kunde stoppa mig från att köpa min drömklänning.
Jag är kär.

peace and love var jätteroligt. Det var riktigt spännande att vara backstage och se hur allt går till bakom scenen. Jobbade med schyssta människor och fick träffa lite artister. Patti Smith hade skrivit upp ett 1000 kronors vin på sin loge-lista. Hon skulle dessutom ha ingefära, citroner, grönt te, skärbrädor och knivar. (Hon skulle säkert göra en mystisk brygd) När vi skulle städa ur hennes loge såg vi att hon inte ens hade rört de specialinköpta sakerna. Men hon hade faktiskt druckit ett halvt glas av vinet. (resten delades mellan funktionärerna) Även fast jag inte brukar gilla rött vin, så smakade det här riktigt gott. Det gjorde det rätt i, med tanke på priset.
Laleh var så jäkla söt. Hon skuttade lyckligt omkring bakom scenen efter hennes spelning, det bara lyste glädje om henne.
Killarna i Kristian Anttila var jäkligt trevliga att prata med, medan Dia Psalma gjorde mig måttligt imponerad.
Gänget från Ed Harcourt gled omkring backstage långt efter deras spelning och bara flummade. De var riktigt sköna, dock ganska konstiga.
Det var två riktigt roliga dagar med bra stämmning och skön musik.

Igår var en väldigt konstig dag. Det började på jobbet.

En tant hade gjort en beställning och innan hon skulle ta emot den gick hon till sin bil och skulle hämta något. Jag stod "tålmodigt" med maten i handen och mutrrade något i stil med "jävla kärring" för att jag fick vänta så länge. När hon tillslut kom tillbaka och hon skulle få sin beställning sa hon: - Vänta lite jag ska bara... och så tog hon fram en stor fet spruta och körde den rätt in i sin mage - till min stora förfäran. Diabetiker, javisst, men brukar man göra det sådär öppet? En del kunder är så jävla konstiga! De vet typ inte hur man ska bete sig. Hur svårt kan det vara att beställa en korv!?

Efter asjobbiga kunder och alldeles för varmt väder var det äntligen dags att cykla hem. Väl hemma fick jag stressa livet ur mig för att hinna med allt innan bussen gick. Så med fräscht hår och en laddad mp3 gick (sprang) jag glatt till bussen och blev bästis med busschauffören.

När jag kom till stan började jag nästan grina. Jag såg otroligt många vackra kläder jag ville ha. Jag har aldrig haft ett sådant starkt ha-begär. Det bara tog tag i mig och handen sökte sig automatiskt ner i väskan efter plånboken. Det var nog det värsta jag varit med om.

Det var inte så hemskt att komma till Borlänge som jag trodde. Funktionärsmötet gick bra och det ska bli väldigt kul. Ikväll ska jag jobba i scenlogerna och serva Patti Smith och Laleh. I går kväll fick jag vara funktionär med Malin, vi fick gå och kolla så staketet var iordning. Vi hade en skitgrym arbetsledare men de andra i gruppen var totalt mongo, förutom två schyssta killar som hade koll på läget.
Vi fick höra att en kille på campingen hade försökt skära ihjäl sig själv. Jag förstår mig inte på det där. Man måste vara totalt sinnesrubbad för att kunna sätta en kniv i sitt eget skinn. Eller bara förtvivlad? Konstigt sätt att visa det på isåfall.

Jag och Malin cabbade hem i natten i hennes söta lilla Peugeot. Vi lyssnade på gamla Limp Bizkit låtar och njöt.

Dagens låt: Bob hund - Mer än så kan ingen bli

Jag har tappat bort min älskade mössa jag köpte i vintras. Var i helvete är den? Någon dag borde jag verkligen ta en storstädning i hallen, då kanske jag hittar den. Jag blir så matt. Så jävla matt på mig själv. På senare tid har jag blivit en sådan dålig, ohälsosam och ansvarslös person. Nu är det dags att shapea upp sig rejält, köra igång träningen och lägga om kosten. Nu ska det powerwalkas varje ledig stund och nästa vecka börjar jag jobba. Om jag ska ha en chans att hänga med på den hårda dansveckan i sthlm på Bounce summercamp är det dags att sätta fart.
You better shape up!

Kvällens låt: Wolfmother - Woman