Tre generationer kvinnor
Nu på kvällen så har jag, Henny och hennes mamma (Fredriks mormor) suttit på deras uteplats i solen och druckit vin och smirnoff ice. Det är verkligen något som känns otroligt vuxet att kunna sitta med sin pojkväns mamma och hennes mamma, och ta några glas vin. Vi har pratat om en massa olika saker, allt från Bröllop till drinkar och boendelösningar. Men det som kanske var mest intressant var de olika problemen alla hade, och vart vi alla stod i livet.
Mormorn (60+) hade ett stort problem som hon inte visste vad hon skulle göra med. Hennes sambo Thor hade köpt en massa ruskigt gräsliga porslin/glasfigurer som han hade ställt på deras "finbord med pynt". De hade tagit sådan plats att hon vart tvungen att flytta sin utsökta silverservis till en hylla. Och hon kunde inte ens berätta för honom hur fula hon tyckte dom var. Mitt och Hennys förslag var att vi skulle supa ned mormorn, som sedan skulle vingla in i huset och "råka" ha sönder alla de fula porslin/glasfigurerna. Men det kunde hon ju bara inte göra, hennes sambo tyckte ju att dom var såå fina! (de var dessutom svindyra) (Mormorn är förövrigt rätt cool och har mycket bling-bling på sig)
Hennys (45+) problem var att hon slet med att få nytt folk till hennes jobb, och höll en massa intervjuer hela tiden. Dessutom hade hon en stor tjock bok i läxa som handlar som ledaregenskaper att plöja sig igenom. Annars är nog hennes bekymmer pretty much att hålla huset skinande rent.
Och så kommer vi till mig då, den snart nyfyllda 20-åringen som har hela livet framför sig. Jag har ju iofös en hel del massa problem. Men det största just nu är att jag enligt min sjukskrivning ska börja jobba på måndag. tror det är ganska omöjligt, eftersom jag fortfarande går på kryckor och ska till sjukhuset imorgon för att ta bort några skruvar i foten. Så mitt största problem är att jag måste bli frisk inom en väldigt snar framtid. Iofös är det väl ingen katatsrof om jag börjar jobbet en vecka senare. Men jag ska inte ha några som helst förhoppningar inför sjukhusbesöket imorgon, då blir jag bara besviken. Annars är det nog en lögn att säga att jag har en hel del massa problem. Det är ju inte sant. Jag har världens mest fantastiska pojkvän och helt underbara vänner, och jag är för en gångs skull inte pank. Jag är rik.
Så, jag hoppas att det kommer gå svinbra på sjukhuset imorgon och att jag snart ska få börja jobba och framförallt böra leva igen.
Puss och kärlek.
4 dagar kvar
Måndag
Igår funderade jag på om jag verkligen ska ta en tripp till Falun om en vecka eller inte. Har jag verkligen nåt att göra där? Visst vore det hemskt kul att hänga med familjen och typ Erika. Malin kommer antagligen befinna sig i den staden hennes pojkvän bor i (Var det Norrköping?)
Visst hade det varit kul att träffa alla andra gamla nära och kära men det brukar alltid sluta med att man inte ses i alla fall, då ingen har tid/lust eller vad vet jag.
Fördelarna med att åka hem en vecka:
- Serverad fantastiskt god mat varje dag
- Vara ensam max 3h/dygn
- Hänga med familjen
- Miljöombyte
- Spela tv-spel
Nackdelarna med att åka hem en vecka:
- Fredrik är kvar själv i Norge
- Jag får sova själv varje natt
- Väldigt slitsamma resor
- Ev. traumatiska saknadskollapser
Svårt val alltså. Får se hur det går på sjukhuset imorgon. Det är ju ingen idé att resa om jag blir handikappad igen.
Svårt att inte kunna planera ordentligt. Jag längtar tills på torsdag när mamma och pappa kommer hit, det ska bli skitkul. De är väldigt saknade.
Är jag dålig på att hålla kontakten med folk? Jag anser själv att jag försöker hålla kontakten med de jag vill ha kontakt med, men om jag känner att jag inte får någon respons så skiter jag i det på en gång. Då kan det ju inte betyda så mycket? Jag menar alla har ju mobiler och facebook. Det är väl inte så svårt att bara skicka iväg ett litet sms eller ett meddelande. Tar mindre än 30 sekunder.
Jag vet iaf att om jag har en kompis som skadar sig och får sitta och självdö i en lägenhet för sig själv i 3 månader så skulle jag komma och hälsa på den så ofta jag kunde. Kan iofös vara ett problem om vännen bor i ett annat land, men sedan beror det ju helt på vad man prioriterar och vad för slags fritid man har.
Jag blir så matt.
Dagens låt: Duffy - Mercy
To hell with you and all your friends
Hur är det ens möjligt att det kan vara så dålig service? Till detta hör att jag skcikade in en ansökan om sykpenning den 4de mars. Fortfarande inget svar. Fredriks uncle Lars har hjälpt mig en massa med det här, och han som själv har jobbat inom det området, säger att han aldrig stött på så tröga människor. I Fredags när han ringde och pratade med dom hade dom tydligen sagt att dom skulle ringa mig samma dag och ge information.
Telefonen var tyst hela dagen.
Nåt annat jag är riktigt förbannad på, är sjukhuset. Det hette att jag skulle få gå 8 veckor med gips. Efter 4 veckor var det återbesök och gipsbyte, sedan skulle jag få komma tillbaka 4 veckor senare för att ta av gipset och röntga allt. När dom 4 veckorna hade gått och vi inte hade hört något alls från sjukhuset ringde vi dit och frågade när jag skulle komma in. Först visste dom det inte ens, och efter att vi själva fick lov att ringa igen nästa dag så meddelade dom att jag fick tid den 29de april. Då vart dom där 8 veckorna med gips helt plötsligt 11 veckor med gips.
Nu har jag fått jätteont i ryggen igen, känns ungefär lika illa som den första veckan efter olyckan. Vi har försökt få tag i läkaren igen för att försöka få en tidigare tid, men det har varit helt förgäves. I två dagar har dom lovat att dom ska ringa upp, och hör vi inget idag så vet jag inte vad jag gör.
Dom ger antagligen blanka fan i att jag får sitta fast med gipset i 3 veckor längre än vad dom lovat. Dom har antagligen ingen jävla aning om hur det känns. Om jag bara hade fått ta av gipset när jag skulle så hade allt kännts bättre, då hade det typ kännts som om jag var frisk.
Men nu sitter jag här helt luspank med en gipsad fot och en rygg som man knappt kan röra på. Dessutom har jag blivit väldigt förkyld, jätte täppt i näsan,värkande hals, dunkande huvudvärk.
Ska börja jobba den 20 maj enligt mina papper. Verkar det särskilt troligt? Nej, inte om man frågar mig...
Strålande solsken
Medans jag väntade på Fredrik satt jag och smaskade på min goda räkbaugette och hämtade inspiration från alla magasin dom hade där. Fy fan vad jag är sugen på att göra min halvsleeve nu!
När vi var klara gick vi och köpte lite grejer på apoteket (där jag för övrigt höll på att göra värsta vurpan för att jag är så disträ, och inte vet hur man går på kryckor) Vi hoppade vidare mot Cubus och köpte solskyddsfaktor till mig (jag har bränt mig som satan i solen) och efter det tog vi en sväng förbi mitt gamla jobb och hälsade på.
Kändes jättekonstigt att vara tillbaka där. Mycket blandade känslor. Det minskar inte suget efter att få börja jobba igen direkt... Innan vi hoppade på tåget så stannade vi och köpte en ny bok till mig, Marian Keyes "Rachels Ferie" som den heter på norska. Det är den enda jag inte läst av henne, så det ska bli kul!
På tåget var det svinmycket folk och jag har fått värsta folkskräcken så det var inte så kul. Dock så jobbade nog världens absolut bästa konduktör på tåget, har aldrig mött någon människa som jobbar inom ett serviceyrke som har varit sådär trevlig och mysig. När jag hade lyckats krångla mig av tåget och skulle börja den långa vandringen hem (Fredrik fortsatte för han skulle jobba) så skrek hon:
"God bedring da!"
Det gjorde min dag. Jag kunde inte låta bli att flina lite, fast jag var helt igenomsvettig och fick kämpa som fan i upp och nedförsbackar, dessutom med en tung påse som extrabörda. När jag var halvvägs hem fick jag lust att sätta mig ner och bara börja gråta. Men, tillslut lyckades jag ta mig hem och slänga av mig alla kläder och sätta mig ute i solen med min mysiga bok.
Efter en evighet kom tillslut Fredrik hem, han hade med sig ett paket till mig. Det visade sig vara världens sötaste Nallebjörn. Han är ganska stor och har en jättegullig liten jacka på sig. Det kanske verkar lite barnsligt men jag blev verkligen jätteglad, för det känns ganska tryggt på nåt sätt att ha något slags sällskap om dagarna, även om jag pratar med en nallebjörn (Sebastian). Särskilt ikväll när Fredrik är på kick-off och jag måste ha hela kvällen och natten helt ensam. Det är det värsta jag vet. Men, som tur är har jag en skitstark sömntablett kvar sen sjukhuset så jag får väl ta den.
Nu ska jag göra mig iordning innan jag ska bege mig iväg mot Lörenskog till fredriks föräldrar och hänga lite.
En dag som denna hade det varit perfekt med en hund så att jag hade sluppit den ekande, tomma ensamheten.
Dagens låt: The Kooks - Shine on
Still waiting
Jag såg att han hade köpt gräddost (något som jag älskar, men bara ibland) Så jag hoppade in till Lina som satt i vardagsrummet och skrek:
"Lina! Han har köpt äggost!!!"
Det kanske inte låter så kul, men det kan jag lova att det var efter en del vin...
Så, idag mår jag sådär. Är lite bakis och bara trött på allt. Fredrik ringde dessutom och sa att han vann den jävla Levi's tävlingen. Så i slutet av Maj får han åka med dom andra butikscheferna som vann till New fucking York. Ha det så kul älskling! Jag är verkligen inte ett dugg avundsjuk och tycker att det ska bli jättekul att vara själv i 5 dagar...
Jag hatar att vara själv i lägenheten. Det är precis så att jag fixar det på dagarna, men när han ska åka iväg flera nätter vet jag inte vad jag ska göra. Knarka ner mig kanske. Men då har jag förhoppningsvis börjat jobba igen så jag har lite annat att tänka på. Tyvärr har jag en dålig känsla av att jag inte kommer att kunna börja jobba då det är sagt... Eftersom jag ser ut ungefär som quasimodo i ryggen och fortfarande haltar fram på gips i två veckor till så ser framtiden inte särskilt ljus ut.
Jag ser faktiskt inget som helst ljus i det här.
Dagens låt: Sichelle - Fuck deg
here we go again!
Har haft en väldigt bra och dålig helg. Fredagen var lite tung eftersom jag fick reda på att jag ska få ta av gipset 2 veckor senare än planerat. Det var väldigt dåliga nyheter som kom på helt fel tillfälle. Jag och fredrik åkte till Strömmen på kvällen för att tröstshoppa lite. Vi började på Bikbok där jag skulle prova lite shorts och en väst. Alla shortsen var för små fast de var i rätt storlek, och västen satt helt galet. Kul att äntligen komma ut i en affär och inse att man har blivit ett fetto! Jag var skitsur och vi fortsatte mot Carlings där jag såklart faktiskt fann något. Det vart en riktigt ful/snygg Levi's klänning. Alldeles för dyr, fast 40% rabatten.. Aja whatever, jag behövde tröstshopping. Vi åt lite god mat (bakad potatis, mums!) Och sedan fortsatte vi mot Bodyshop där vi blev kvar ett tag. Hon som jobbade var väldigt söt och engagerad säljare som vi genast gillade. Köpte nytt bodybutter och ett lypsyl som hjälper kampen mot HIV. Dagens goda gärning! Fick med mig världens godaste Chaite från Delideluca, sedan åkte vi hem och jag var helt sliten och somnade tidigt.
Igår hade vi fortfarande bilen så vi åkte och handlade lite mat. Lite mat för 700 spänn. Efter det drog vi till Henny och Harald och bara slappade, lekte med Synne och Aurora (christians barn) och åt god mat. När jag och Fredrik kom hem söp vi ner oss totalt och spelade vänd-tian ungefär 10 gånger i rad. Jag vann ca 7/10 ggr. Wooh!
Idag sov vi till halv 3, så det blir en riktigt slappardag framför teven. Det behöver vi. Inte så annorlunda mot hur mina dagar brukar se ut, men jag är bara lycklig för att Fredrik är hemma och sällskapar istället för att vara på jobb.
Vi sitter nu och drömmer om att skaffa en engelsk bulldog. Han ska het Frank och kommer vara världens grymmaste. Ingen populär idé bland våra familjer, men de kommer smälta när de ser honom.
Dagens låt: The Kooks - Always where I need to be
Everything's magic
tammy.t säger:
alltså nu kan jag nog inte komma hem på ons iaf
tammy.t säger:
för de ringde nyss och ville ha mig på nån intervju,
Ann säger:
nähä. nytt jobb på g
tammy.t säger:
men vet inte om jag ska gå på den, för jag tror jag sökt nåt helt fel jobb
tammy.t säger:
som typ flyginstruktör på flygplatsen?
Ann säger:
det låter kul och se när alla plan störtar!!
Tack Mamma för det fina stödet ;D
Ahhh jag blir tokig. Har verkligen sett fram emot min hemresa supermycket, men nu vet jag inte när jag kan komma hem. Skulle få mer info angående det här jobbet på min mail, men det lät ju lite tokigt. Jag har knappast någon kapacitet till ett jobb som instruktör för flygsimulator eller vad hon sa..? Isåfall får jag säga att jag fått ett annat jobb och tacka nej till intervjun, så drar jag hem på onsdag ändå. Imorgon ska jag på intervju som skiftledare på McDonalds. Sjukt bra lön, men nog inte det roligaste jobbet. Slipper iaf äckelböckerna :)
Fy fan vad jag är förvirrad just nu. Förvirrad, glad, bakis och snurrig. Ungefär så är varje dag här i Oslo. Känns iaf jättekul att jag har fått lite respons på de jobb jag sökt! Nu börjar saker gå riktigt bra här och ja trivs jättebra. Har under förmiddagen kämpat mig upp och ner för de ca 80 trappstegen till tvättstugan. En vända kvar, sen är jag klar med springet i trapporna.
Usch jag vet inte alls vad jag ska ta mig till. Jag vill ju verkligen hem, men samtidigt så måste jag ha ett jobb.
Jag ska fundera lite, så får vi helt enkelt se vad som händer.
En vacker dag vid aker brygge i Oslo.
Oh my god, I can not be bothered with this
Anna och Emma älskar mig också, jag kommer verkligen att sakna dessa brduar. Jag har alltid så sjukt kul med dem. Men de finns ju kvar. jag kommer ju knappast dö direkt. Fast Mirre o erika låg i min säng när jag var i oslo och filosoferade, precis som om jag vore just död. De ville typ hedra mitt minne. Tack roger för den superstarka drinken, den gjorde minsann susen.
My fingertips are holding on to the cracks of our foundation.... I know that I should forget but I cant.
Känns lite kul att det sista jag såg av Falun var en av killarna från "gänget". Haha, det är så sjukt komiskt att de är så jävla lika varann. Undrar allt vart de får allt ifrån? Undrar om de har nån idol somd e alla härmar? Vore mycket intressant att analysera deras beteende. HAHAHAHAH.
Mycket mycket kul har jag iaf haft ikväll, särskilt på statoil. Kommer ha träningsvärk i magen imorrn.
Så nu är det alltså dags. Hejdå Falun. Imorgon tar jag verklöigen mitt pick och pack och flyttar på riktigt. Känslorna är blandade. Känns mest otrolgit sjukt jävla cpkul och spännande. Sorgligt att lämna alla kompisar, men jag evt ju att de alltid finns kvar. Oslo är int elångt härfrån, kom gärna och hälsa på mig.
Mina ben värker. Min hjärna är paj, totally fucked up. Men på ett rba sätt-
Känns skönt att jag slapp träffa skräcken med kepsen ikväll, det ahde vart sjukt jobbigt. Det var sjukt jobbigt redan som det var. Jag ebhöver verkligen inte någon sådan där skit. Men jag fick faktiskt en del kalrheter, tex att han tydligen skulle vara en riktigt skit när man väl kände honom. Mend et visste jag ju egentligen. Ändå så hoppas man att nu, aknske, den här gången är det annorlunda. Fan vad blåst man är egentligen. Dumma jävla killjävlar. Den jävla jäveln. WHATEVER nu flyr jag landet, nice knowing you Falun! Dumma funderingar och dumma killar får stanna kvar, jag ahr inte packat ned det i mitt flyttlass. Och om de skulle följa emd ändå, då jävlar ska de få se.
Som tur är finns det lite hopp, jag ska trots allt bo med världens bästa kille. Vi kommer ha sjukt kul under vår oslo-tid.
Nu ska jag sova i mirres säng eftersom mitt rum är totalt kaos utan möbler.
Tack för mig.
Oslo is the place to be
Lite jobbigt att vi inte har några möbler i lägenheten, men igår var vi på ikea och shoppade lite fina saker. Idag har jag även blivit stolt ägare till världens finaste BillaBong vinterjacka.
Jag trivs verkligen hur bra som helst, nu är det bara ett jobb och möbler som saknas, sedan är allt perfekt verkligen. Kommer dock hem till helgen och hämtar lite grejer.
Det bästa med det här landet är att jag har ca 20 meter till närmaste affär där jag kan köpa hur mycket öl som helst (:
Puss på er!
Hejdå Falun
Om 12 h sitter jag förmodligen i bilen påväg till buss-stationen. Eller det gör jag, helt säkert. Känns helt sjukt allting. Tänk hur allt blev ändå tillslut. Sedan ca ett år tillbaka var min plan att åka med Lovisa, My och Miranda till Australien. Hjärtat och magkänslan sa nej, jag och My hoppade av. Oslo kändes otroligt lockande, så jag bestämde mig för att det var min nya plan. Malin hade planerat att åka till Dublin sedan ca 2 år tillbaka. Visst åkte hon, men hon ångrade sig ganska snabbt och åkte till Erkz i Oslo för att överaska mig med världens bästa nyhet; Hon skulle flytta med mig till Oslo. Malin kom så småningom hem därifrån och vi började fantisera ihop en fantastisk framtid tillsammans.
Erkz va lycklig över att han skulle få både mig och Malin till sin stad, och jag sa upp mig från jobbet. Min lycka saknade gränser, Malin skulle finnas med mig! Någonstans här kom Miranda på att hon inte alls ville till Australien. Hon ville till England. Nu var det bara Lovisa kvar som håller fast vid sin Australienresa, (hon åker om några dagar.)
Jag och Malin började tveka lite på Oslo. Vore det verkligen så kul? Det vore ju som att flytta till ett nytt Falun med skyhöga depositionsavgifter och konstigt språk. Dublin kändes frestande... eller..!? Efter lite beräkningar och funderingar var vi tvärsäkra på att Dublin var vår plan. (här försökte mirre få oss till england, men vi var bestämda på grannlandet)
Men Dublinplanerna gick verkligen inte bra. Det kändes lite som om de flesta motarbetade oss, särskilt från Malins sida. Ett tag såg allt mycket mörkt ut. Jag och Malin var totalt vilsna, vi hade ingen aning om någonting förutom att vi hade varandra.
En dag kom vi plötsligt båda två att tänka på en ny plan; Säsonga i Sälen! Malin sökte en massa jobb medan jag förlitade mig på bra kontakter och tur. Malin visade sig ha valt det smartaste draget. Hon blev uppringd och fixad en intervju som hon självklart glänste på och knep åt sig jobbet hur lätt som helst. Min kontakt visade sig vara av det dåliga slaget, så inte ens turen kunde hjälpa mig den här gången. Jag blev ganska bitter och vägrade sätta min fot på Sälens snöiga berg bland alla fjantiga snow- och skidkillar.
En dag efter vart det klart med boende för mig i Oslo. Det kändes som om det var en mening med allt. Tyvärr var den bittra sanningen omöjlig att undvika, jag och Malin skulle få lov att splittras.
Så, efter många om och men, funderingar hit och dit, vilda idéer och en rejäl dos is i magen slutade allt med att jag åker till Oslo, Malin till Sälen, Miranda till England, Lovisa till Australien och My till Japan. Alla splittras.
Vi hade Hejdå-fest för mig i lördags, alla mina favoritpersoner var här. Det var en totalt fulländad kväll som jag aldrig kommer glömma. Det är er jag kommer tänka på när jag är ledsen. Det är ni som gör mig glad och håller mig klar. Jag är så otroligt glad över de vänner jag har, ni betyder verkligen allt.
Och Malin. Jag vet inte vad jag ska säga. När jag tänker på att vi kommer att splittras så vägrar jag att ta itu med det och låtsats som om vi nästa vecka kommer at sitta i din lilla bil, påväg till Rättvik eller nåt med "Perfect" och "Calabria 2007" på högsta volym. Vi kommer att vara lika vilda och galna precis som vi alltid är och snacka oavbrutet om vilka svin killar är och hur mycket vi hatar dem, fast vi vet att det är raka motsatsen. Sedan kommer vi att analysera sms, författa mail och hitta på roliga entréer för oss på fester där det råkar vara lite för många killar från samma gäng. Medan vi gör det här kommer vi att klunka i oss hejdlösa mängder rödvin (Självklart inte när vi kör) och mongodansa lite. Några snygga bilder på det här, lite dalmål om trasiga toaletter och vi har en fulländad Malin och Tammy-kväll.
Nej nu kan jag faktiskt inte fortsätta, nu börjar saker bli lite för jobbiga.
Dags att avrunda. Jag kommer fan till och med att sakna etage med sina coola gäng. Stället kommer väl att gå i konkurs när jag drar.
Hejdå Falun, önska mig lycka till på mina nya äventyr i Norge!
Vi ses när vi ses :)
Första Aussie-mötet i Juli
Jag och Malin gör det vi är bäst på - super, planerar och pussas i Korsån
Me and my new Roomie!
Why don't you feel what I feel?
Känns helt sjukt att jag faktiskt ska flytta ifrån Falun och det trygga hemmet. Och med vilket flyt allt gick! Men jag tror verkligen att det blir bra för mig att komma härifrån. Jag klarar inte riktigt av de här staden längre. Jag har testat allt som finns att testa och tänjt ut de flesta gränserna till maximum. Jag utvecklas inte här. Jag står bara fast på samma ställe, ett steg framåt två steg bakåt. Det gäller tyvärr det mesta. Ibland fick man en gnista hopp och trodde att man träffat någon som skulle lyckas hålla en kvar, ta allting på en ny nivå, visa mig ett Falun som jag aldrig sett förr. Nu var det ju inte så. Jag vet inte om det är bra eller dåligt heller direkt. Bra för att det ska bli kul att testa nåt nytt och stå på egna ben. Dåligt för att... äh whatever känslor suger. Man måste sätta sig själv i första hand, annars överlever man inte. Haha, lite lustigt egentligen. Tänk om jag skulle vara kvar i Falun och fortsätta gå runt och tråna efter någon jag aldrig kommer att få. Jag får helt enkelt bara acceptera att det vart skit av alltihopa. Moving on!
Usch jag vet inte hur jag ska klara av att säga hejdå. Som tur är så är det ju bara Oslo jag ska till, det är inte direkt världens ände. Dessutom känner jag redan en massa som bor där, så jag kommer inte att bli ensam. Vissa personer ska det bli sjukt skönt att slippa, medan jag antagligen kommer att sakna ihjäl mig efter andra. Tyvärr vart det ju så att jag och Malin kommer att gå skilda vägar. Kanske finns det en mening med det hela. Hennes plan var Sälen, min var Oslo. Nu har jag åtminstone en plan. Och jag tänker hålla fast vid den.
Imorgon ska jag ha myskväll med Anna och Emma. Ska äntligen få träffa Emmas nya katt! Jag och Mirre har testat så att drinkvirket håller inför helgen, jag sög i mig en himmelskt god White russian för ett tag sen.
Ligger i sängen och försöker förgäves sova. Har haft ett långt samtal med oscar som kommer hem nästa vecka. Då ska vi catcha up och ha lite quality time.
Jag ligger för tillfället i sängen och håller på att kvävas av Torsten som ligger på min mage. Det är omöjligt för mig att somna just nu. Tror jag ska sätta på lite One tree hill och låta mina gamla vänner vagga mig till sömns.
cya on the flipside
Dagens låt: Cut copy - Saturdays
Henrik försöker rädda mig från fylle sms-andet i fredags natt. Han lyckades inte.
Farewell Halebop!
Jag har verkligen trivts oroligt bra den här sommaren och hösten med jobbet. Ibland har det varit lite segt och ganska ostimulerande att bara sitta vid en dator 9h per dag, men jag är verkligen glad att jag har jobbat där. Har träffat massa roligt folk och blivit riktigt smart på mobiler.
Frågan är hur de ska klara sig utan mig och mina blåsta kommentarer och kassa skämt. Jag är ju trots allt jobbets sunshine. Stället kommer att gå under, de kommer få fixa dit en psykolog. ;]
Nu kommer jag snart att bege mig av mot nya äventyr och förhoppningsvis ett nytt grymt jobb.
Puss på Halebop !
Dagens låt: The chemical Brothers - The salmon dance
You said that you love me, why don't you fuck off?
Dessutom funderar jag på att köpa en bil. Helt knäpp tanke egentligen, men det vore lite kul.
Så nu är det mest väntan som gäller. Något jag verkligen inte är bra på. Det jag känner för just nu är att stänga in mig i en stuga nånstans långt borta med ett stort lager av godis, chips och öl och kolla om alla OC säsonger. Jag skulle haft telefontider på mobilen och haft den avstängd när jag inte längre ville vara anträffbar. Vad skönt det vore.
Trots det så kan jag verkligen inte låta bli. Mina mobiler och Facebook har utvecklats till ett starkt beroende.
Det kanske är min nya karriär. Ett rehab för mobil och facebook-beroende.
Ka-ching!
Magnus Betnér
Har precis kommit hem efter att ha sett Betnér in action,. Damn vilken jävla kille. Alltså jag vet inte vad man ska säga om honom, han är så sjukt vass! Jag älskar hans cyniska syn på livet och hans bittra humor som fick publiken att vrida sig av skratt. Det bästa av allt är att han varvar bitterheten, hånen och humorn med väldigt viktiga ämnen där han får fram sina åsikter på ett väldigt träffsäkert sätt.
Mannen är klockren. Får du en chans att se honom - ta den!
Nu ska ja ta och lägga mig och läsa Heroin av Unni Drougge. Jag har fastnat totalt i den här boken, den är precis lika beroendeframkallande som titeln...
Dagens låt, är tillägnad Malin Bodin. För hon är bäst helt enkelt.
Miss Li - All I need is you
